Efter Sahlin och Juholt
har sossarna nu fått en partiledare som skrämmer skiten ur Alliansen. En som
står med båda fötterna på jorden, som är insatt i det här med jobb och
företagande och som inger förtroende hos en stor del av befolkningen, framför
allt hos damer över 55 om man skall tro på resultatet av en nyligen genomförd
undersökning.
 |
| Sätter skräck i Reinfeldt |
Från att ha haft en krattad manege inför valet 2014 är det
nu panik i regeringsleden och ingen verkar ha en susning om vad det beror på. Man
far runt som yra höns inom Alliansen och det delas ut tjyvnyp åt alla håll.
Statsminister Reinfeldt ser mest ut som ett levande frågetecken och självinsikt
är ju inte ett av hans vassaste egenskaper direkt.
Så gott som varje opinionsmätning talar för närvarande till
Socialdemokraternas fördel och Skops senaste väljarbarometer visar på en ny
toppnotering, 39,4 procent skulle rösta på sossarna om det var val idag. De
rödgröna skulle också få egen majoritet i riksdagen.
Från att ha varit nästan totalt uträknade så är man nu i
högsta grad med i matchen. Men vad har egentligen hänt?
För det första skall man nog ha klart för sig att det
handlar om opinionsundersökningar och att det slutliga avgörandet sker i
september 2014 och till dess kommer det att hända en hel del.
Från Socialdemokraternas sida hävdar man att man äntligen fått
lugn och ro och att man nu kan föra ut sin politik. Men jag och många med mig,
har inte blivit klokare när det gäller den socialdemokratiska politiken. Lite
allmänt om trygghet och rättvisa, att jobben är viktiga och att
ungdomsarbetslösheten och barnfattigdomen måste avskaffas har man naturligtvis
noterat men i stort sett samma retorik kommer från Alliansen. Det verkar mer
som om taktiken handlar om att ligga lågt. Vi får väl se vad som händer när de
skarpa förslagen och deras finansiering presenteras.
Löfvens båda företrädare hade nog också klarat sig bättre
genom att ligga lågt då det är bättre att folk tror att man är inkompetent och
korkad än att öppna munnen och undanröja alla tvivel.
 |
| Plötsligt har man fått motvind och uppförsbacke |
Att regeringspartierna är desperata råder det väl inte något
som helst tvivel om. Moderaterna kickar sin partisekreterare, vill tvinga
kommunerna att ta emot s k ensamkommande och Centern skall byta strategi inför
valet och dessutom vill man pungslå bilisterna ännu mer än vad som redan sker.
Dessutom anser Centerpartiet att ingångslönerna på arbetsmarknaden skall sänkas
och där hänger Folkpartiet på. Folkpartiet har dessutom en del problem med skolan
och lärarlegitimationen. Stackars KD står och stampar och får ingen draghjälp
av de andra partierna i Alliansen. Ja, det här bådar inte gott för KD, det kan
bli rutschkana ut i kylan. Men de knäpper nog sina händer och ber till högre
makter och har han där ovan molnen en bra dag så kan det kanske ordna sig.
Det känns som hela regeringen går på sparlåga och det verkar
vara pyspunka på alla fyra hjulen. De saknar helt visioner och man lider av idétorka
i maktens korridorer och i den uppkomna villervallan hamnar de mindre partierna
i skuggan av Moderaterna som av många upplevs som arroganta. Ödmjukhet är ju inte
heller något man sammanknippar med den nuvarande statsministern.
Folk reagerar framför allt på den brist på empati man visar
då det gäller människor som hamnar i kläm på grund av hur social- och
sjukförsäkringarna utformas. Man blir förbannade då man läser om hur gamla och
dementa hanteras medan man öser pengar över s k ensamkommande. Här handlar det
om hjärtefrågor för KD och händer det ingenting inom detta område ganska snart kan
nog Göran Hägglund m fl städa av sina skrivbord redan nu. Annie Lööf som skulle
vara en frisk fläkt för Centerpartiet har också visat en skriande brist på kompetens
och kunskap då det bland annat gäller vapenaffärer med andra länder och att
tvingas till upprepade pudlar inger knappast något förtroende vilket inte
heller hennes uppfattning om att Sverige har kapacitet att ta emot 30 miljoner
invandrare gör.
Stora delar av de problem Sverige står inför i dag beror på
den havererade invandrings- och integrationspolitiken. Mycket av ungdomsarbetslösheten,
barnfattigdomen och bostadsbristen är en följd av detta misslyckande vilka
samtliga partier i riksdagen, utom ett, är ansvariga för.
På flera håll är det nu fullt krig mellan rikspolitiker och
lokalpolitiker tillhörande samma partier då rikspolitikerna medels tvång vill
placera ut en aldrig sinande ström av s k ensamkommande till motsträviga
kommuner. Detta medan lokalpolitikerna blir allt mer medvetna om att väljarna
börjar tappa tålamodet och då är de välarvoderade uppdragen i fara och man är
samtidigt medvetna om att det är medborgarna som bestämmer om de skall behålla
uppdragen eller inte. Ve och fasa, men det här är ingenting svensk media vill
belysa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar