Vad har hänt med mitt fosterland?

Nu är det fjorton dagar sedan vi kom till Sverige och Sundsvall och vi har så smått acklimatiserat oss. Den första veckan undrade vi om vi skulle regna bort, blåsa bort eller bara frysa ihjäl. Den sista veckan har det blivit bättre men det är långt ifrån bra. Vi vill nog ha minst 20 grader för att det skall kännas acceptabelt.

Jag har också hunnit notera att tiggerieländet dragit som en farsot över landet och numera finns tiggarna även utanför närbutiker i bl a Nacksta, Granlo och Bergsåker. Jag har inte lyckats stöta på en enda person som haft något positivt att säga om den här utvecklingen. Tvärtom så konstaterar de flesta att åtminstone sju av våra riksdagspartier går helt i otakt med folket. Men när man pratar med kommunalpolitiker mellan skål och vägg så kommer missnöjet fram. Tyvärr så vågar man inte stå för sina åsikter öppet.

Folket? Ja, det är därifrån makten skall utgå enligt grundlagen. Sveriges Riksdag är den lagstiftande församlingen, vars ledamöter väljs i öppna demokratiska val. Riksdagen utser en regeringschef som i sin tur utser sin regering. Regeringen har den verkställande makten, vars intentioner och genomgripande åtgärder måste godkännas av Riksdagen. Utöver grundlagen så har riksdagsledamöterna också att förhålla sig till Riksdagsordningen och Regeringsformen. Det låter ju bra men det fungerar inte i praktiken. Idag utgår makten från partieliterna och där verkar man fullkomligt skita i folkets åsikter.

I syfte att kortsluta det enda parti som har vettiga uppfattningar och driver frågor som folket står bakom, har sex partier bildat en maktkartell som resulterat i att den enda opposition som nu finns i Sveriges Riksdag står Sverigedemokraterna för. Trots allt vad man försökt med så visar varje opinionsmätning att mobbingen av Sverigedemokraterna inte haft tillstymmelse till framgång. Snarare tvärt om, de växer så det knakar.

Jag tittade på gårdagens partiledardebatt i TV  och den kändes inte speciellt upplyftande. Statsministerns naziattack på Åkesson och Åsa Romsons vägran att ta Åkesson i hand efter avslutat replikskifte kan komma att visa sig vara fatala misstag. De som tjänar på dylika beteenden är just Sverigedemokraterna. Vanligt folk accepterar inte denna form av mobbing.

Jag tror att Sverigedemokraterna kommer att gå om både socialdemokraterna och Moderaterna och vara riksdagens största parti i oppositionsmätningarna senast senhösten 2016 om inget speciellt inträffar.

En politisk baksmälla....

Det råder begravningsstämning på landets kultur- och ledarredaktioner och som mer eller mindre chockade tävlar med bittra vänsterpolitiker om att ösa förakt och grova tillmälen över det enda parti som vill föra en ansvarsfull invandringspolitik i landet. Som om inte beskyllningar för rasism och främlingsfientlighet skulle vara nog så beskylls nu Sverigedemokraterna för nyfascism av ledande Socialdemokrater. Jag måste säga att jag känner mig illa berörd av de uppgifter som framkommit om finansminister Magdalena Anderssons uppträdande. En människa som verkar sakna vanlig hyfs. Hon hälsar inte, tittar inte folk i ögonen och svarar inte på tilltal från SD-politiker. Här gäller inga värdegrunder som alla människors lika värde och” vi och dom-tänkande” grasserar fritt. Normalt betraktas en sådan människa som asocial. Det goda hatet lägger sig likt en våt filt över det svenska folket, vars demokratiska rättigheter blir alltmer vingklippta. Ett folk där knappt 30 procent har uttalat att man accepterar en ökad invandring till Sverige. 

Att försöka lägga ansvaret på de borgerliga partierna för sitt eget misslyckande att få majoritet för sitt budgetförslag i riksdagen är rent hyckleri då man inte ens samtalar med riksdagens tredje största parti. I ren desperation har man nu börjat diskutera regler som skulle göra det möjligt för en minoritet att regera och styra landet. Det enda syftet med detta är naturligtvis att avhända SD dess vågmästarroll. Jag tror dock att man tänker lite kortsiktigt där och kanske man bör börja fundera på vad ett sådant beslut skulle få för konsekvenser om Sverigedemokraterna blir ännu större vilket det mesta talar för i dagsläget. Det kanske skulle vara mer konstruktivt att diskutera ett förslag som tvingade regeringsbildaren att föra samtal och förhandla med alla riksdagspartier då det gäller möjligheter att bilda en regering.

I det här läget har vi nu en situation där Statsminister Löfvén gav upp regeringsmakten för att bevara en migrationspolitik som är dömd att misslyckas inom en snar framtid. Sverige har nått vägs ände i denna fråga. Det handlar inte om rasism, främlingsfientlighet eller fascism det handlar enbart om sunt förnuft.

En majoritet av svenska folket motsätter sig en ökad invandring men har ingen annanstans att vända sig än till Sverigedemokraterna då en röst på alla andra partier innebär att man får Miljöpartiets extrema invandringspolitik på köpet. Att politiken är extrem ser man då man jämför med våra Nordiska grannländer där Sverige tar emot fler asylsökande på en månad än vad Danmark, Finland och Norge gör på åtta månader (enligt statistik från respektive land). Migrationsverket senaste prognos ligger på 80 000 – 105 000 asylsökande för nästa år. Innevarande år beräknar Migrationsverket att vi enligt deras huvudscenario tar emot ca 83 000 asylsökande. Till detta tillkommer en anhöriginvandring som hitintills vida överskridit antalet asylsökande.

Det verkar bara vara sjuklöverpolitikerna och den svenska vänsterliberala medievärlden som inte insett att denna utveckling är helt omöjlig.

Förr eller senare går utvecklingen i Sverige mot den utveckling som våra nordiska grannländer redan genomgått och där SD:s systerpartier är helt accepterade och deltar i den politiska processen på samma villkor som övriga partier.

Det skulle vara önskvärt att våra politiker insåg detta faktum så fort som möjligt. et skulle gynna Sverige.

Några tankar om Sveriges leksstuga....

Det sitter åtta partier i Sveriges riksdag. Sju av dessa partier vägrar tala med det åttonde partiet. Regeringen, som är i minoritet, består av socialdemokrater och miljöpartister. Trots att regeringen stöds av Vänsterpartiet är man ändå i minoritet. Vill man ha igenom sina förslag i riksdagen måste man därför förlita sig på något av de borgerliga partierna och där har Folkpartiet och Centerpartiet sagt att man inte är intresserad av något samarbete. Det skadeskjutna Nya Moderaterna och Kristdemokraterna känns inte heller som relevanta alternativ.

Nu är Sverigedemokraterna i centrum då de genom sin vågmästarroll kan ställa till med en regeringskris då beslutet om statsbudgeten skall tas nästa vecka. Trots att de sju övriga partierna konsekvent vägrar att tala med Sverigedemokraterna kräver man att dessa skall visa ”ansvar”. 

Annie Lööf går så långt att hon kräver lagstiftning mot att partierna inte skall få rösta på andra partiers budgetförslag. Det verkar nästan lite hjärnsläpp men känns ändå inte förvånande.

Mikael Damberg, näringsministern som aldrig haft ett vanligt jobb, sätter hårt mot hårt i tonen mot SD och menar att partiet tar en "mycket stor risk" om de fäller regeringens budget.  De riskerar att göra det svenska parlamentet till en lekstuga som spelar politik, inte gör politik.

Finansministern Magdalena Andersson, de tomma ladornas väktare,  uppger att hon har goda förhoppningar om att budgeten skall gå igenom och hänvisar bland annat till att man föreslår att den så kallade pensionärsskatten slopas.

Statsminister Löfven anklagar Sverigedemokraterna för att ha gjort Sveriges Riksdag till en lekstuga. Här kastas det verkligen sten i glashuset.

Samtidigt kan man konstatera att Sverigedemokraterna har ett enormt tryck på sig från sina väljare där över 70 % anser att man skall fälla regeringens budget. Att Sverigedemokraterna nu meddelat att man skall tillkännagiva hur man avser rösta, redan dagen före omröstningen, syftar nog till att ge regeringen möjlighet att dra tillbaka förslaget och göra det mer attraktivt för övriga partier.
 
Men i slutändan fungerar det inte med denna regeringskoalition, där ett litet extremistparti tillåts få ett alltför stort inflytande och där även kommunisterna åker på en räkmacka. 
 


Jag vet inte om jag tänker rätt men låt säga att S, V, MP och SD röstar på SD:s budgetförslag i den första omgången. Då är Alliansens förslag borta. Därefter är det öppen dörr för regeringens förslag om Alliansen inte hämnas och röstar på SD:s förslag i den andra omgången. Vilken soppa det kan bli.

Men mitt grundtips är återremitering av budgetförslaget i det här läget för att undvika ett nederlag, men regeringen kommer ändå att tvingas avgå senast inom ett år.


Det är kul att få tycka till ibland och än så länge får man ju, dock inom vissa gränser, framföra sina åsikter i Sverige trots alla angrepp på åsiktsfriheten.