Vad har hänt med mitt fosterland?

Nu är det fjorton dagar sedan vi kom till Sverige och Sundsvall och vi har så smått acklimatiserat oss. Den första veckan undrade vi om vi skulle regna bort, blåsa bort eller bara frysa ihjäl. Den sista veckan har det blivit bättre men det är långt ifrån bra. Vi vill nog ha minst 20 grader för att det skall kännas acceptabelt.

Jag har också hunnit notera att tiggerieländet dragit som en farsot över landet och numera finns tiggarna även utanför närbutiker i bl a Nacksta, Granlo och Bergsåker. Jag har inte lyckats stöta på en enda person som haft något positivt att säga om den här utvecklingen. Tvärtom så konstaterar de flesta att åtminstone sju av våra riksdagspartier går helt i otakt med folket. Men när man pratar med kommunalpolitiker mellan skål och vägg så kommer missnöjet fram. Tyvärr så vågar man inte stå för sina åsikter öppet.

Folket? Ja, det är därifrån makten skall utgå enligt grundlagen. Sveriges Riksdag är den lagstiftande församlingen, vars ledamöter väljs i öppna demokratiska val. Riksdagen utser en regeringschef som i sin tur utser sin regering. Regeringen har den verkställande makten, vars intentioner och genomgripande åtgärder måste godkännas av Riksdagen. Utöver grundlagen så har riksdagsledamöterna också att förhålla sig till Riksdagsordningen och Regeringsformen. Det låter ju bra men det fungerar inte i praktiken. Idag utgår makten från partieliterna och där verkar man fullkomligt skita i folkets åsikter.

I syfte att kortsluta det enda parti som har vettiga uppfattningar och driver frågor som folket står bakom, har sex partier bildat en maktkartell som resulterat i att den enda opposition som nu finns i Sveriges Riksdag står Sverigedemokraterna för. Trots allt vad man försökt med så visar varje opinionsmätning att mobbingen av Sverigedemokraterna inte haft tillstymmelse till framgång. Snarare tvärt om, de växer så det knakar.

Jag tittade på gårdagens partiledardebatt i TV  och den kändes inte speciellt upplyftande. Statsministerns naziattack på Åkesson och Åsa Romsons vägran att ta Åkesson i hand efter avslutat replikskifte kan komma att visa sig vara fatala misstag. De som tjänar på dylika beteenden är just Sverigedemokraterna. Vanligt folk accepterar inte denna form av mobbing.

Jag tror att Sverigedemokraterna kommer att gå om både socialdemokraterna och Moderaterna och vara riksdagens största parti i oppositionsmätningarna senast senhösten 2016 om inget speciellt inträffar.

Acklimatisering med förhinder....

Det här var väl inte vad man hade hoppats på men kanske borde ha förväntat sig. Självklart syftar jag på det svenska vädret. I tre dagar har det varit kallt och blåsigt samtidigt som regnet har strilat ned.

Hustrun sitter mest i badkaret och själv sitter jag och huttrar och småfryser och har lite svårt att koncentrera mig på till Östersundstravet på lördag. Långkalsonger, polotröja, vantar och toppluva samt Helly Hansen är de mest gångbara substantiven hos oss för närvarande.

Väl påpälsad i ruskvädret.

Vädret rår man inte över utan det är bara att göra det bästa av situationen, som att stanna inomhus exempelvis eller också ser man till att klä sig på rätt sätt.

I övrigt kan nämnas att hustrun köpte några tallriksunderlägg innan vi åkte från Bangkok och motiven är mycket tilltalande med sol, hav och palmer och så långt är allt bra. Men motiven är tredimensionella så jag blir sjösjuk och tappar aptiten när jag tittar på dem. Ett sätt att hålla matkontot nere kanske?

Annars har jag noterat att det mesta är sig likt här hemma och t ex viadukten i Bergsåker har man ännu inte gjort något åt. Den är fortfarande så dålig att den inte klarar mötande trafik och man tvingas till en irriterande väntan på grönt ljus nästan varje gång. Men jag hade inga större förväntningar på att det skulle hända något av värde under det gångna året. Det är ju inte val förrän 2014 och då kommer man ännu en gång att ljuga medborgarna rakt upp i ansiktet. Färgen på dessa lögnare är helt ovidkommande för de är lika goda kålsupare oavsett partitillhörighet.

Hemma i Sundsvall igen....

Vi kom hem till Sundsvall på torsdag kväll efter att ha varit på resande fot sedan i söndags då vi lämnade Surin. Christer och Noj mötte på järnvägsstationen och ganska precis 18.30 klev vi över tröskeln till lägenheten.

Yaya började med ett varmt bad och sedan knoppade hon in. Själv packade jag upp varefter jag påbörjade öppnandet av den post som samlats under åtta månader och det var en ansenlig mängd. Trots att jag har en skylt på brevlådan där jag undanber mig all reklam så var det en hel del av den varan också. Jag har ingen aning om vem eller vilka som delar ut reklamen men kanske det kan vara någon analfabet från Somalia, men det är en ren spekulation.

"Rånad" i Birsta

Rolf och Karin som tittar till lägenheten hade gjort en grovsortering så fem kilo reklam var redan bortsorterad.

Strax före midnatt så var jag i stort sett klar med posten och gjorde därför hustrun sällskap i sängen.
Kroppen var naturligtvis programmerad på Thaitid så kl 04.00 på fredag morgon var jag klarvaken och att somna om var inte att tänka på. Det var bara att avsluta postöppningen och att se till att få en del andra saker gjorda, som att ställa på bilen, meddela återupptagande av TV-licensen och fixa till en lista på vad som måste inhandlas mm.

Vi åttatiden vaknade Yaya och hennes första fråga var om det var morgon eller kväll. Sedan packade hon upp och när det var klart började hon dammsuga och dammtorka i lägenheten.

På eftermiddagen åkte vi ut till Birsta för att handla mat och annat som behövs för att överleva. I kassan blev jag riktigt medveten om att jag är i Sverige nu. Motsvarande inköp i Surin skulle inte ha kostat hälften av vad jag fick betala här.

Äntligen (snart) hemma....

Bangkok - städernas stad

Efter dryga åtta månader på andra sidan klotet finns en viss hemlängtan och den har ökat den sista månaden men nu är vi äntligen på väg. Vi lämnade Surin kl 21.10 i går kväll och anlände Bangkok strax före kl 07.00, ca en timme försenade (som vanligt). Men vad gör det, vi åker inte vidare förrän sent i morgon kväll. Då bär det av till Istanbul där vi byter flight till Stockholm. På Arlanda får vi vänta några timmar och då får jag väl passa på att be till högre makter att tågförbindelsen norrut skall fungera. Att åka med SJ verkar vara lite lotteribetonat vad jag har kunnat förstå av svenska media på nätet. Med tanke på den pågående islamiseringen av Sverige så kanske det har ordnats särskilda bönerum på Arlanda. Då är det bara att falla på knä och skjuta upp ändalykten i vädret och läsa hymnen ” SJ; SJ gamle vän…” Då bör det förhoppningsvis fungera – eller?

Smalspårigt och dieseldrivet

Trippen mellan Surin och Bangkok är ingen höjdare direkt då det inte blir mycket till sömn. Det är många rälsskarvar på 400 kilometer och mycket annat under vägen som gör att det är stört omöjligt att få en sammanhängande sömn, det handlar mer om någon form av dvala. Därför ägnade vi förmiddagen i dag åt att ta igen den sömn vi förlorat och eftermiddagen hade vi avsatt för shopping. Men det blev inget av med det då regnet öste ner vilket jag inte sörjde speciellt mycket. Nu får vi ägna morgondagen åt planerade inköp i stället. Det är i första hand MBK vid Siam Square och marknaden vid hotell Indra som gäller.

Det skall bli roligt att komma till Sverige och träffa vänner som vi inte har sett sedan vi lämnade Sverige i slutet på september förra året.