En politisk baksmälla....

Det råder begravningsstämning på landets kultur- och ledarredaktioner och som mer eller mindre chockade tävlar med bittra vänsterpolitiker om att ösa förakt och grova tillmälen över det enda parti som vill föra en ansvarsfull invandringspolitik i landet. Som om inte beskyllningar för rasism och främlingsfientlighet skulle vara nog så beskylls nu Sverigedemokraterna för nyfascism av ledande Socialdemokrater. Jag måste säga att jag känner mig illa berörd av de uppgifter som framkommit om finansminister Magdalena Anderssons uppträdande. En människa som verkar sakna vanlig hyfs. Hon hälsar inte, tittar inte folk i ögonen och svarar inte på tilltal från SD-politiker. Här gäller inga värdegrunder som alla människors lika värde och” vi och dom-tänkande” grasserar fritt. Normalt betraktas en sådan människa som asocial. Det goda hatet lägger sig likt en våt filt över det svenska folket, vars demokratiska rättigheter blir alltmer vingklippta. Ett folk där knappt 30 procent har uttalat att man accepterar en ökad invandring till Sverige. 

Att försöka lägga ansvaret på de borgerliga partierna för sitt eget misslyckande att få majoritet för sitt budgetförslag i riksdagen är rent hyckleri då man inte ens samtalar med riksdagens tredje största parti. I ren desperation har man nu börjat diskutera regler som skulle göra det möjligt för en minoritet att regera och styra landet. Det enda syftet med detta är naturligtvis att avhända SD dess vågmästarroll. Jag tror dock att man tänker lite kortsiktigt där och kanske man bör börja fundera på vad ett sådant beslut skulle få för konsekvenser om Sverigedemokraterna blir ännu större vilket det mesta talar för i dagsläget. Det kanske skulle vara mer konstruktivt att diskutera ett förslag som tvingade regeringsbildaren att föra samtal och förhandla med alla riksdagspartier då det gäller möjligheter att bilda en regering.

I det här läget har vi nu en situation där Statsminister Löfvén gav upp regeringsmakten för att bevara en migrationspolitik som är dömd att misslyckas inom en snar framtid. Sverige har nått vägs ände i denna fråga. Det handlar inte om rasism, främlingsfientlighet eller fascism det handlar enbart om sunt förnuft.

En majoritet av svenska folket motsätter sig en ökad invandring men har ingen annanstans att vända sig än till Sverigedemokraterna då en röst på alla andra partier innebär att man får Miljöpartiets extrema invandringspolitik på köpet. Att politiken är extrem ser man då man jämför med våra Nordiska grannländer där Sverige tar emot fler asylsökande på en månad än vad Danmark, Finland och Norge gör på åtta månader (enligt statistik från respektive land). Migrationsverket senaste prognos ligger på 80 000 – 105 000 asylsökande för nästa år. Innevarande år beräknar Migrationsverket att vi enligt deras huvudscenario tar emot ca 83 000 asylsökande. Till detta tillkommer en anhöriginvandring som hitintills vida överskridit antalet asylsökande.

Det verkar bara vara sjuklöverpolitikerna och den svenska vänsterliberala medievärlden som inte insett att denna utveckling är helt omöjlig.

Förr eller senare går utvecklingen i Sverige mot den utveckling som våra nordiska grannländer redan genomgått och där SD:s systerpartier är helt accepterade och deltar i den politiska processen på samma villkor som övriga partier.

Det skulle vara önskvärt att våra politiker insåg detta faktum så fort som möjligt. et skulle gynna Sverige.