Massinvandringskaoset...

Nu är det lördag kväll här och jag hade spetsat in mig på V75-omgången på Skellefteåtravet. Men jag fick anledning att tänka om. Justitieminister Morgan Johansson (S) och Migrationsverkets chef Anders Danielsson hade kallat till presskonferens och då anade jag att katastrofen stod för dörren vad avser, i första hand volymerna, men även vilka som söker asyl i vårt land.

Ja, vad sa de då? Johansson talade om nya utmaningar som kräver omfattande insatser och generaldirektören hävdade att med nuvarande system kommer man inte längre.

Skall jag sammanfatta denna presskonferens så får det bli ”intet nytt under solen”. Man måste ju fråga sig vad anledningen är att inbjuda till en presskonferens och inte ha något nytt att komma med.

Den kortaste sammanfattningen är ”mer än bedrövligt” och här handlar det om en minister i Sveriges regering och en generaldirektör som har ansvaret för den fråga som sannolikt kommer att vara avgörande för landet för all framtid.

Det mest beklämmande är att man försöker ge sken av att detta kommer som en överraskning. Många har varnat för detta, jag tror att man kan kalla det en systemkollaps, men ingen har lyssnat och de som varnat har betraktats som paria och mobbats till tystnad. Bortsett från SD som har haft detta klart för sig under många år finns det uppstickare i de övriga partierna som vädjat till sans och förnuft men fått välja mellan att knipa igen näbben eller bli uteslutna ur partierna. En del kommunalpolitiker har faktiskt lämnat sina tidigare partier självmant och gått över till Sverigedemokraterna.

Från den självkastrerade oppositionen bestående av allianspartierna föreligger ingen kritik och den hallelujakör som svensk media och public service utgör sjunger bara med.

Men nu skiter jag i dessa tokiga politiker och överbetalda tjänstemän på migrationsverk, parti- och regeringskanslier, media och public service för att inte nämna alla folkvalda som inte har ett skit att säga till om när besluten skall fattas. 

Nu är det V75 med jackpott som gäller, en extremt enkel omgång och sannolikheten för en ny jack pott nästa vecka är mycket stor.

Sverige är ett högfärdigt litet land

Sverige är ett högfärdigt litet land som borde ta itu med sina problem

 Nationaldagen kom och gick och den svenska självgodheten stod som spön i backen. Man kunde få för sig att vi är bäst i allt - även om det blir lite svårt att tro det när man studerar det sorglustiga gäng vi skickar iväg till EU-parlamentet.
I stället för att slå oss för bröstet och sjunga blågula sånger borde vi sätta in alla krafter på att lösa de problem - hemska problem - som vi faktiskt har.
Skolan har sen länge spårat ur. Ungarna lär sig varken läsa eller räkna och disciplin är ett ord man inte får nämna.
Gamla och sjuka sover i sjukhusens korridorer när de inte skickas hem för att - helst - smälla av utan att belasta sjukvårdens statistik.
Minst ett par hundra tusen åldringar lever miserabla liv. Det blev tacken för att de med svett och möda byggde landet.
Över 5 000 våldtäkter anmäls per år. Det är styvt 13 per dag, dubbelt mot Storbritannien och fyra gånger fler än i de nordiska grannländerna. Invandrare står för en oproportionerligt stor del av dessa illdåd, men försöker man få igång en diskussion om detta är man rasist.

I landet Sverige begicks i fjol 108 000 våldsbrott, lika med 295 per dag - sparkar, slag, knivskärningar, mord. Ofredande, hot och misshandel har ökat med 22 anmälda fall per dag.
Vart sjunde av dessa våldsbrott klaras upp - ja, bara vart sjunde, kanske inte minst därför att polisen är upptagen med att fylla i blanketter på expeditionen. Kan det faktum att Sverige har bara hälften så många poliser i snitt som andra EU-länder ha betydelse i sammanhanget?
Usch, en så reaktionär fråga. "Vi" är ju bäst! Ingen kallar mig nazist, men aj, aj, aj så nära!
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är högre än i alla jämförbara länder. Bankerna vacklar på konkursens brant, inte minst på idiotutlåning (enligt mig halvt kriminell) i Baltikum.
Anders Borg ser med stor skicklighet till att inte alltihop går rakt åt fanders, men inbilla er ingenting: inom inte alltför länge får du hjälpa till att betala kalaset.
Världens högsta skatter går upp ett par snäpp till; bonusgrabbarna som drog oss in i skiten klarar sig bra, men vanligt folk får det sämre.
Låt mig sluta klagosången och göra två viktiga avslöjanden precis här:

För det första har alla de förhållanden jag tagit upp förekommit i nyhetsinslag i TV4 under de senaste tio dagarna, alltså mitt i nationaldagsyran. Knivskärningar och skottlossning har blivit dagligvara (vi har nu har ett 40-tal kriminella gäng utspridda över landet). Siffrorna i krönikan är tagna från BRÅ:s hemsida, som inte precis är känd för att blåsa upp brottsligheten. Det jag skrev om skolan bygger på egna observationer.
Jag lägger gärna till att tonen i samhället blivit råare, kanske inte minst därför att vi skrotat familjen och i praktiken kollektiviserat medborgarna.
För det andra är jag naturligtvis medveten om att andra länder, i och utanför Europa också har problem. Sverige är inte Zimbabwe och inte Lettland heller. Ett högfärdigt litet land som borde ta itu med en rad allvarliga problem istället för att skryta sig gult och blått, är det däremot. Det tycker jag.
Du får tycka vad du vill ...

Ovanstående är en krönika som skrivits av Ulf Nilsson och det mest fabulösa med krönikan är att den publicerades i Expressen den 9 juni 2009 och uppdaterades den 12 juni samma år.

Det är alltså sex år sedan detta skrevs och idag kan vi konstatera ingenting av det Nilsson angriper har blivit bättre – tvärtom. Sverige har blivit ett land som andra Europeiska länder hänvisar till som avskräckande exempel.

Kostnaderna för massinvandringen skenar och inga andra områden i statsbudgeten är i närheten av denna utveckling. Detta är inget som regeringen basunerar ut och den så kallade oppositionen har ju lagt sig platt genom decemberöverenskommelsen och media tiger stilla.

Så gott som dagligen kan vi läsa artiklar och ledarstick som skönmålar invandringen oavsett vilka grupper det gäller. ”Vi måste visa vårt ansvar…” heter det. Sveriges ansvar verkar vara obegränsat och omfattar i stort sett hela världen, ensamkommande barn, tiggare och alla andra grupper. I ett anfall av storhetsvansinne proklamerade förre statsministern att Sverige skall vara en humanitär stormakt.

Politiker och journalister talar hela tiden om flyktingar och flyktingmottagning trots att knappt 10 procent av de som söker asyl i Sverige har flyktingskäl enligt de konventioner som Sverige undertecknat. I det sammanhanget finns det skäl att påminna om att Sverige inte skrivit under några andra konventioner än våra nordiska grannländer och övriga EU-länder. Anledningen att så många söker asyl i Sverige beror i första hand på vår tillämpning av flyktingkonventionen där vi är mycket generösare än andra länder samt att Sverige har betydligt lägre krav på att asylsökande skall kunna styrka sin identitet, ålder och flyktingskäl. Någon generell kontroll av de ensamkommandes ålder genomförs inte heller, vilket fått till följd att många som är äldre än 18 år har beviljats asyl som barn. Fler än hälften av de asylsökande saknar identitetshandlingar.

En naturlig fråga till våra politiker är ”Hur skall invandringen på nuvarande nivåer finansieras fortsättningsvis?” Är det fortsatt nedskärning av skola, vård och omsorg som gäller eller är det skattehöjningar, nya skatter och återinförande av t ex fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt m fl skatter som skall finansiera vansinnet.

Sverige har idag brist på lärare och vårdpersonal och bostadsbristen är enorm, inför höstens studiestart står ca 20 000 studenter utan bostäder och 10 000-tals med beviljad asyl sitter fast på asylboendena medan nya asylsökande väller in över gränserna.

Den svenska journalistkåren har fullständigt svikit sitt journalistiska uppdrag, nämligen den att granska makten och förmedla nyheter. I stället sprider man tesen om massinvandringens välsignelser i närmast religiösa ordalag samtidigt som man undanhåller de negativa konsekvenserna. I detta avseende har sanningen blivit journalisternas värsta fiende. Samtidigt uppträder politikerna som urflippade olycksfall och går helt i otakt med folket där många än så länge går med knuten näve kvar i byxfickan.

Och ingen förstår varför Sverigedemokraterna växer.

Jag hoppas att jag får leva så länge att jag får uppleva hur denna politikerelit ställs till ansvar och bestraffas för de skador de ställt till med för vårt land.

Svårt när sanningen måste modifieras...

Det är inte utan att jag får en viss medkänsla för en del av våra politiker ibland. I går var det Tobias Billström som trampade på en försåtlig mina vilket fick hela lådvinsvänstern och så gott som alla åsiktsfascister att fara i taket och starta en s k twitterstorm.

Ett stort problem för de flesta av våra politiker är att sanningen måste modifieras när man uttalar sig och ibland blir det fel. Det går det bara inte att säga precis som man tycker och framför allt inte som verkligheten ser ut för då åker det röda rasistkortet fram.
Vad var det då som retade vansinne på vänsterpacket den här gången? Jo, Billström sa bara som det är när det gäller människor som gömmer illegala personer i vårt land.
Han citerades i DN (tidningen som på fullt allvar propagerar för att illegala invandrare skall få rösträtt i kommunal- och riksdagsval i Sverige) enligt följande. ”I bland har vi bilden av att personer som är gömda bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda”.
So what? Det torde knappast finnas så många blonda svenska damer i 50-60-årsåldern som har möjlighet att inkvartera en majoritet av alla illegala som vistas i vårt land.

Ja, men var bor de annars?

Det finns olika lösningar på det problemet, vi har bland annat att göra med driftiga nybyggare och naiva myndigheter och det är bara fantasin bland dessa entreprenörer som sätter gränser. Ett exempel är när en familj från främmande land har beviljats permanent uppehållstillstånd och erhållit en bostad i vårt land så kan t ex kvinnan i familjen anmäla att hon misshandlas av maken och därför vill ha en ny bostad för sig och barnen. Det brukar gå bra då svenska myndigheter har noll koll i de flesta fall. Sedan bor man kvar i den gamla lägenheten och hyr ut den nya till illegala. I en trea kan man inhysa 10 - 12 personer á 1000 – 1500 kronor i månaden. En bra extrainkomst utöver beviljade bidrag.

Detta medan svenska ungdomar tvingas bo kvar hos föräldrarna tills man är i trettioårsåldern.