Så var det dags för nya krigsrubriker i Sveriges slaskpress igen. I Aftonbladets/United Minds senaste mätning hamnar Socialdemokraterna för första gången under 25 procent. Det är ett jätteras som bara går att förklara med Juholts hyresaffär, låter man förstå.
 |
| Statsministerkandidat? |
Jag tycker nog att man skall vara lite mer försiktig då det gäller att peka ut orsaken eller rättare sagt orsakerna. Man skall komma ihåg att den neråtgående trenden har varit långdragen och att det är många som dragit sitt strå till stacken under 2000-talet. Mona Sahlin var ett stort misstag som partiledare och fullt i paritet med den nu valda Håkan Juholt. En partiledare för socialdemokraterna måste upplevas som en person som är tillräckligt kompetent att bli statsminister, vilket varken Sahlin eller Juholt lyckats med. Andra som bidragit till att sossarna gått kräftgång är t ex Laila Freivalds med sina lägenhetsklipp och sin inkompetens efter Tsunamin, förra SSU-ordföranden Anna Sjödins fylleslag samt Wanja Lunby-Wedins chefspensioner i AMF. Göran Perssons buffliga ledarstil var inte heller något som gick hem i stugorna. Jag tror att väljarna reagerar på det hyckleri och den dubbelmoral och som visats i alltför många fall. Jag är också förvissad om att svenska folket inte glömmer eller förlåter i första taget.
Men det stora problemet är ju att man inte har någon egen politik anpassad till nutida förhållanden, att blöta pekfingret och sätta upp det i luften för att avläsa de politiska vindarna håller inte. Att analysera vilka grupper man skall satsa på för att få så många röster som möjligt har väljarna också genomskådat.
Men det är tre år fram till valet och mycket kan hända – om man bara vågar.
I Danmark har sossarna haft partikongress i helgen och statsminister Helle Thorning-Schmidt uppmanade i sitt tal alla muslimska fundamentalister att flytta från landet.
 |
| En sosse som talar klartext |
Hon sa bland annat ” Om man vill införa shariazoner i Danmark så är det kanske lättare och bättre för alla parter om man i stället tar sig till ett av de länder som är inrättade som en enda stor shariazon. Till salafisterna och andra grupper som har en samhällsnedbrytande karaktär är budskapet från den nya regeringen tydligt och klart: ni förstör för de många unga som vill bli en del av det danska samhället”.
När får vi höra en svensk socialdemokratisk partiledare uttrycka sig lika rakt på sak? Här handlar det om Socialdemokraternas stora och troligen, enda chans att komma in i matchen, att i klartext göra klart för dem som kommer hit att ta seden dit de kommer och om inte det passar så är det bara att återvända dit ifrån man kom. En ledare för Socialdemokraterna måste också våga stå för åsikten att Islam inte är lämpat att förenas med andra religioner/kulturer. Han/hon måste också inse att det finns få, om ens några muslimer, som är beredda att acceptera vår kultur, vår livsstil och våra lagar. Först då kan man också klargöra att det är ett ganska enkelt val för dem som vill leva efter den Islamska kulturen. Då är Sverige inte en lämpligt land att bosätta sig i, i stället bör man välja ett muslimskt land, det finns ju 40-50 st att välja bland, det måste också framgå att svenska folket tycker att det är helt respektlöst att komma till Sverige och kräva av oss som bor här att vi ska anpassa oss efter deras sedvänjor.
Som sagt, det handlar om Socialdemokraternas sista chans men fan tror att de tar den.
Boken har mötts av en kompakt tystnad från den svenska mediakåren med något få undantag, som t ex Ulf Nilsson i Expressen.
er. Det går inte en dag utan att man kan läsa om svårt sjuka människor som utförsäkras från vårt välfärdssystem. Även om tanken bakom reformeringen av sjukförsäkringen var vällovlig, att komma åt bidragsfuskare, så har det nu gått för långt. Man får lätt intrycket att regeringen är helt handlingsförlamad i den här frågan. Skall det vara så förbannat svårt att rätta till de här felaktigheterna? 
het med situationen för förre sjukhusdirektören i Västernorrland även om nivåerna på fallskärmarna avviker. Men man får så guldkantade uppgörelser när det gäller avgångsvederlag att man är mera intresserad av att få sparken än att bidra med något av värde i jobbet. Maud Olofsson verkar vara fel person på fel plats, sparken och avgångsvederlag kan nog vara försvarbart i det fallet. 
