Historien om herr Günther….

Jag träffade herr Günther första gången 2002 då vi bodde i Karon. Han var då tillsammans med en thailändsk kvinna som bodde i en by i närheten av Yayas by. Sedermera flyttade de till Rayong där de etablerade ett mindre företag i livsmedelsbranschen och vi var dit och hälsade på vid några tillfällen. De köpte även en fastighet för uthyrning och byggde ett hus för det egna boendet. Herr Günther och hans thailändska flickvän var också vid några tillfällen och hälsade på oss i Surin men de senaste åren har han inte kunnat lämna Rayong på grund av att de skaffat flera hundar. Vi brukade dock talas vid via telefon några gånger per år.

Senast vi hälsade på i Rayong var för två år sedan och då tyckte jag mig skönja problem i förhållandet, något hans flickvän också bekräftade för min hustru.

Han hade ett uppehållstillstånd gällande ett år i taget vilket bland annat innebar att han måste kunna redovisa banktillgodohavanden på minst 800 000 bath vid varje tillfälle då han ansökte om förnyat uppehållstillstånd. Det var pengar han inte hade och vid varje tillfälle måste de låna pengar för att uppfylla detta krav. Företaget har väl genererat en viss vinst under årens lopp och det belopp som måste lånas upp har blivit mindre och mindre. Det här året måste de låna 300 000 bath då han lyckats spara ihop 500 000 bath. Lånet togs som vanligt i flickvännens namn.

I Rayong umgicks han till och från med en annan tysk, som vi kan kalla herr Horst, och som har en mycket tvivelaktig bakgrund om man skall tro herr Günthers fästmö.

Nu är det i alla fall på det viset att herr Günther har försvunnit och efter några dagar så hörde herr Horsts hustru av sig och påstod att herr Günther återvänt till Tyskland och att det inte behövdes göra någon anmälan till polisen om försvinnandet.

Herr Günthers flickvän lyssnade dock inte på det örat då även hennes moppe försvunnit tillsammans med herr Günther och den verkade hon sakna mer än herr Günther. Polisanmälan gjordes och man har kollat igenom hemmet på jakt efter pass och bankböcker bland annat.

Ännu vet man inte vad som hänt men kanske har återvänt till Tyskland, kanske har han hittat en ny flickvän och i värsta fall kanske han blivit ihjälslagen och bestulen på pengarna.

Polisen har ännu inte bekräftat att han lämnat Thailand.

Vi avvaktar ett besked och hoppas att vi får ett sådant innan vi återvänder till Sverige  

Bilder från resan till Rayong..

Så här såg det ut på beachen Hat Nam Rim, som sedan visade sig heta Hat Kasipp. Lite Blåbergstippen över det hela om än lite osorterat. Det är tydligen inte bara i Karlskrona som en eller annan kapten lyckas sätta ett större fartyg på grund. Förvisso inte en ubåt denna gång men minnena kommer tillbaka.En av de övergivna lyxvillorna vid slutet av Hat Kasipp. Ingen kunde svara på varför husen övergivits, vem som äger dem eller vad som kommer att hända med dem.

Några av de 100-tals fabriker som ligger i området.

Så här såg poolen ut från vår balkong. Vår lägenhet bestod av kök, vardagsrum, två sovrum samt badrum. Köket var utrustat med elektrisk spis, fläkt, kyl- och frys samt mikrovågsugn. Vi bodde där till det facila priset av 1 500 bath per dygn och personalen var mycket trevlig och serviceinriktad. Dessutom hade vi tillgång till trådlös internet i lägenheten.

Vi bodde på första våningen i samma hus som kontoret var beläget. Dessutom fanns det ett gym i bottenvåningen.

Nu har solen snart gått ned och tjejerna är ombytta till middag medan unge herr'n låter vänta på sig. Själv befinner jag mig bakom kameran - omklädd.

Här ville familjen att ett foto på min blåslagna bakdel skulle läggas ut vilket de bara fick drömma om.

Det jag skrivit under veckan kanske har låtit lite pessimistiskt med tanke på stranden, utsläppen och industrierna men vi hade några sköna dagar där nere i alla fall. Nu blev det inget bada i havet men vi hade ju poolen så det var ok. Vi visste ju också en del av förutsättningarna innan vi åkte dit så att det inte handlade om Phuket var alla fullt införstådda med.

Rayong, dag sex - eller hemresan...

I morse gick reveljen tidigt och det gäller att hålla sig framme om man inte vill stå i kö till toaletten. Det mesta var packat redan igår så det gick snabbt att fixa morgonbestyren och vi kom iväg redan 07.45 från hotellet och sedan åkte vi förbi och sa adjö till Günther och Oam och deras fem hundar. Oam undrade om vi ville ha en av dem, en Goden Retriver-tik med oss hem till Zippo, men jag tackade nej då jag tycker att det räcker med en hund och tre ungar där hemma.


Vi tog en delvis annan väg tillbaka men det tog ungefär samma tid, ca 6 timmar fast det var några mil kortare.
Vi blev stoppade vid en poliskontroll där de frågade om jag hade körkort varvid Yaya svarade att jag hade det. Det räckte, jag behövde inte visa upp det, det var bara att passera. Man slutar aldrig att förundras.
När vi kom upp på väg 24 som är huvudvägen mellan Nordöstra Thailand och Bangkok tätnade trafiken och antalet poliskontroller ökade, men nu var man endast intresserad av trafiken mot Bangkok.
Nästan framme i Prasat hade polis och militär stoppat hundratals fordon med rödsjortor. Det verkade som om man letade igenom fordonen, möjligen på jakt efter vapen, varefter de fick passera. Detta innebar också att milslånga köer bildades i den södergående riktningen, vilket gjorde att många ”vanliga” människor, på väg från ett ställe till ett annat, drabbades.

Nu är vi i alla fall hemma välbehållna och jag har laddat ned fotografier från resan varav några kommer att finns på nästa inlägg "Bilder från resan till Rayong".

Rayong, dag fem

I vanlig ordning inledde jag dagen med en promenad efter stranden och i stället för att vända där stranden slutade fortsatte jag över några stenbumlingar och genom ett buskage och kom genast in på en ny strand. Det var som natt och dag, här var det rent och snyggt, flera strandrestauranger samt bungalows som går att hyra. Det var som att komma in i en helt annan värld men vattnet är ju detsamma och fabrikerna ligger fortfarande där de ligger så någon större lust att hoppa i kände jag inte.
Jag frågade i en av restaurangerna efter namnet på beachen och döm om min förvåning när de sa att den heter Hat Nam Rim. Jag undrade naturligtvis om vår strand på ca en kilometer hörde ihop med den nyupptäckta stranden, vilket den inte gjorde. Enligt tjejen på restaurangen heter vår beach Hat Kasipp.
När jag kom tillbaks till hotellet frågade jag varför man kallar vår beach för Hat Nam Rim när den i själva verket heter Hat Kasipp. Hat Nam Rim har mycket bättre rykte bland thailändare, vilka utgör mer än 95 % av turisterna här, var svaret jag fick.
Sedan var det dags för en shopping tripp för Yaya och tjejerna som åkte in till ett jättestort supermarket i Rayong medan Rem och jag gottade oss vid poolen.
Den sista middagen åt vi på hotellets restaurang tillsammans med traktens myggor och det blev inte någon sen kväll eftersom vi skall upp tidigt i morgon och börja färden tillbaks till Surin.
Vi hann i alla fall med att kolla nyheterna på en av TV-kanalerna och det verkar dra ihop sig till stora demonstrationer i Bangkok under helgen. Massor med poliser, militärer och vad vi i Sverige skulle kalla hemvärnsmän skall posteras ut vid alla infarter till Bangkok och på andra strategiska platser i staden. Ledare för de s k rödskjortorna räknar med att minst 100 000 personer kommer att delta i demonstrationerna, medan polisens talesman håller för troligt att det bara blir hälften. Lyckas man stoppa dem vid infarterna så blir det väl inte ens det.
Annat var det när gulskjortorna levde rövare och bl a blockerade flygplatserna i mer än en vecka, det har ingen ställts inför rätta för och inte var det några poliser eller militärer som hindrade deras framfart heller.
Jag har ingen anledning att ta ställning för de ena eller de andra, båda sidor är lika goda kålsupare när det gäller att sko sig själva, lika korrumperade. Skillnaden mellan den nuvarande regeringen och Thaksins regim är att den senare pratade med folk på landsbygden och efterhörde deras önskemål som man sedan till stora delar genomförde.
Den nuvarande regeringen har inte den minsta chans att vinna i ett nyval eller kommande parlamentsval så det blir intressant framöver, kanske redan i helgen.

Rayong, dag fyra

Borta var solen och i stället drog mörka moln in över området och det småduggade då jag gav mig iväg på dagens tripp efter stranden.
Yaya och jag åkte sedan in till Rayong dels för att försöka få tag på en ny USB-kabel till min kamera dels för att Yaya ville kolla på klinkers till badrummet i hennes hus hemma i byn. Resultatet blev dåligt, någon kabel gick inte att uppbringa och Yayas önskemål om klinkers med måtten 10 x 20 cm är fortfarande bara ett önskemål. Det verkar inte finnas den storleken i Thailand. Man kan ju undra varför, antagligen för att det går fortare att lägga klinkers som är större än 10 x 20 cm.
Under eftermiddagen blev det lite bad i poolen trots att solen lyste med sin frånvaro. Vad gör det att solen gått i moln då det är 30 grader varmt.
Vi avslutade dagen på en pizzeria och pizzorna var goda men kapaciteten var det sämre ställt med. Ugnen var inte större än att hon kunde baka en pizza åt gången så efter tre pizzor och trettio minuter så valde två av ungarna att äta buffé i stället.
Av buffén fick man äta hur mycket som helst för 45 bath, d v s mindre än 20 svenska kronor. Pizzorna var tydligen inte mättande för en del eftersom man kompletterade med buffé. Så det slutade med 3 pizzor och fyra buffé. Med dricka och någon dessert slutade kalaset på 600 bath.
När vi kom hem skulle Yaya smörja min värkande svanskota med Tigerbalsam vilket slutade med något som liknade en skrattattack från hennes sida. Det visade sig att jag fått ett rejält blåmärke där bak vilket inte roar mig det minsta eftersom det är ganska plågsamt att gå i trappor, framför allt uppför trapporna.

Rayong, dag tre

Jag vaknade med värk i ryggslutet men har inga problem att röra mig. Det blir en promenad efter stranden trots den föga inbjudande inramningen. Det är nog bättre ordning på soporna på Blåbergstippen hemma i Sundsvall. Nedskräpningen skrämmer inte heller bort några thailändare som gräver efter musslor i sanden. Man kan ju undra om det kan vara så nyttigt att äta någonting från detta vatten.
Det blir sedan en lugn dag med en pocketbok vid poolen, Yaya, Oam och ungarna åker på en sightseeing tripp till Sattahip. Dagen avslutas med middag vid poolen tillsammans ned Oam och Günther och några andra bekanta som ursprungligen kommer från Yayas hemtrakter. Alla bidrog till att det blev en trevlig avslutning på dagen och på svenska skulle vi kalla det ett knytkalas.

Rayong, dag två

I morse vaknade jag tidigt, duschade och simmade några längder i poolen. Därefter bytte jag från badbyxor till joggingkläder och tog en promenad längs stranden. Det var ingen höjdare kan jag lova, jag har aldrig sett en så skitig strand tidigare, varken i Thailand eller någon annanstans heller för den delen. Stranden var täckt av plastkassar, frigolitbitar, kasserade däck, glas- och plastflaskor, tomma chipspåsar och massor med annat skräp. Enligt personalen på hotellet kommer det mesta från fartygen som passerar in och ut från Bangkok.
Det står även ett sönderrostat kranfartyg uppkört på stranden, säkert 50-60 meter långt. I slutet på stranden ligger några påkostade villor som sett sina bästa dagar. Nu har ägarna flyttat och lämnat husen åt sitt öde, ganska beklämmande faktiskt.
Från stranden kan man även se några av de fabriker som ligger i området och utan att veta så kan man i alla fall misstänka att det släpps ut både det ena och andra från fabrikerna. Flera av de större fabrikerna är petroleum- och kemikaliefabriker. Så för vår del håller vi oss till polen om vi inte åker ut till Kho Samet som ligger en halv timmes sjöresa från Rayong. Vi har även fått rekommendationer på andra stränder söder om Rayong som Ban Phe och Mae PHim som exempel.
Resten av dagen ägnade vi oss åt sol och bad vid polen. Jag fick låna en hopfällbar solsäng som var betydligt bekvämare än de träsängar som stod vid polen. Strax innan vi skulle avsluta poolaktiviteterna satte jag mig upp i sängen varvid det ena benparet vek sig och jag dråsade i backen med svanskotan först. Det blev en rejäl smäll och den kändes ända upp i huvudet. Det tog flera minuter innan jag återhämtat mig så pass att jag kunde resa mig. Runt omkring mig stod oroliga familjemedlemmar och hotellanställda.
Nu har det gått några timmar och jag har kraftig värk i ryggslutet och problem med att gå i trappor. Jag vill inte måla fan på väggen men jag utesluter inte att jag fått en spricka på svanskotan. Vi får väl se hur det utvecklar sig.
Dagen avslutades med middag tillsammans med Gunther och Oam på en restaurang belägen vid en angränsande beach. Nu var det mörkt men jag kunde ändå se att det var rent och snyggt på stranden.När jag skrivit ned dagens händelser och skulle ladda ned korten jag tagit så var det något fel på USB-kabeln så jag får ladda ner fotografierna då jag fått tag i en ny kabel.

Rayong dag 1

Vi kom iväg kvart över åtta i morse efter att vi ordnat med utfodringen av Zippo och fixat några andra praktiska detaljer. Vägvalet hade jag gjort i förväg med enbart kartan som utgångspunkt. Alla goda råd och tips jag fått om genvägar mm av välmenande thailändska bekanta bortsåg jag ifrån. Jag valde inte den närmaste vägen utan höll mig till de större vägarna.
Det var gott om poliskontroller under dagen och det var nog bara en tidsfråga innan vi skulle bli stoppade och det hände vid den sjätte kontrollen. Efter att ha visat körkort, försäkringsbrev och andra handlingar ville man se en kopia på ägarhandlingarna, vilka ingen efterfrågat tidigare. Det visade sig vara ett rent svepskäl för att kunna skriva ut böter på 200 bath. På kvittot uppgavs att förseelsen bestod i att passageraren inte använt säkerhetsbältet, vilket var rena lögnen. Det är bara att bita ihop och hålla god min i elakt spel annars kan det ta betydligt längre tid. Yaya, som var passageraren som enligt polisens uppfattning inte använt säkerhetsbältet, var topp tunnor rasande.
Efter ett tag var det lugnt igen och vi började titta efter ett ställa att äta brunch på. För min del är det inte första bästa som gäller utan ett ställe där man har en viss frihet att välja vad man vill äta. Matställen är det gott om så snart satt vi med maten framför oss. Där blev man snart populär bland traktens flugor så det blev väl ingen avkoppling direkt och snart var vi på gång igen.

Strax efter att vi ätit passerade vi en stad som heter Kabin Buri och därefter gick det utför, brant utför under flera mil. På vissa ställen hade man byggt avfartsramper om någon skulle ”tappa” bromsarna. Den mötande trafiken tog sig framåt något snabbare än vad en snigel skulle ha klarat av. Vägavsnittet är tydligen välkänt för olyckor och om det kacklats innan så var det knäpptyst i bilen när vi tog oss nerför backarna.

Sedan var det så gott som raka spåret till Rayong dit vi anlände vid tretiden på eftermiddagen. Efter att ha köpt ett Minneskort till Mijos kamera styrde vi vägen mot Bang Chang som ligger mellan Rayong och Pattaya och där bekanta till oss bor och driver en mindre rörelse.
Det blev ett glatt återseende eftersom det var mer än ett år sedan vi sågs sist. Oam är från en grannby till Yayas by och hennes man, Günther är ursprungligen från Tyskland.
De hade tittat på alternativa boenden för oss och efter någon timme åkte vi runt och tittade på de olika alternativen. Vi fastnade för ett lägenhetshotell som ligger vid beachen Hat Nam Rin. Två sovrum, vardagsrum, kök och badrum dessutom fanns det pool och tillgång till internetuppkoppling. De ville ha 2 000 bath/dygn men Yaya prutade till 1 500 bath/dygn. Kvällen avslutades med middag hemma hos Oam och Günther.