Vi kom iväg kvart över åtta i morse efter att vi ordnat med utfodringen av Zippo och fixat några andra praktiska detaljer. Vägvalet hade jag gjort i förväg med enbart kartan som utgångspunkt. Alla goda råd och tips jag fått om genvägar mm av välmenande thailändska bekanta bortsåg jag ifrån. Jag valde inte den närmaste vägen utan höll mig till de större vägarna.
Det var gott om poliskontroller under dagen och det var nog bara en tidsfråga innan vi skulle bli stoppade och det hände vid den sjätte kontrollen. Efter att ha visat körkort, försäkringsbrev och andra handlingar ville man se en kopia på ägarhandlingarna, vilka ingen efterfrågat tidigare. Det visade sig vara ett rent svepskäl för att kunna skriva ut böter på 200 bath. På kvittot uppgavs att förseelsen bestod i att passageraren inte använt säkerhetsbältet, vilket var rena lögnen. Det är bara att bita ihop och hålla god min i elakt spel annars kan det ta betydligt längre tid. Yaya, som var passageraren som enligt polisens uppfattning inte använt säkerhetsbältet, var topp tunnor rasande.
Efter ett tag var det lugnt igen och vi började titta efter ett ställa att äta brunch på. För min del är det inte första bästa som gäller utan ett ställe där man har en viss frihet att välja vad man vill äta. Matställen är det gott om så snart satt vi med maten framför oss. Där blev man snart populär bland traktens flugor så det blev väl ingen avkoppling direkt och snart var vi på gång igen.
Det var gott om poliskontroller under dagen och det var nog bara en tidsfråga innan vi skulle bli stoppade och det hände vid den sjätte kontrollen. Efter att ha visat körkort, försäkringsbrev och andra handlingar ville man se en kopia på ägarhandlingarna, vilka ingen efterfrågat tidigare. Det visade sig vara ett rent svepskäl för att kunna skriva ut böter på 200 bath. På kvittot uppgavs att förseelsen bestod i att passageraren inte använt säkerhetsbältet, vilket var rena lögnen. Det är bara att bita ihop och hålla god min i elakt spel annars kan det ta betydligt längre tid. Yaya, som var passageraren som enligt polisens uppfattning inte använt säkerhetsbältet, var topp tunnor rasande.
Efter ett tag var det lugnt igen och vi började titta efter ett ställa att äta brunch på. För min del är det inte första bästa som gäller utan ett ställe där man har en viss frihet att välja vad man vill äta. Matställen är det gott om så snart satt vi med maten framför oss. Där blev man snart populär bland traktens flugor så det blev väl ingen avkoppling direkt och snart var vi på gång igen.
Strax efter att vi ätit passerade vi en stad som heter Kabin Buri och därefter gick det utför, brant utför under flera mil. På vissa ställen hade man byggt avfartsramper om någon skulle ”tappa” bromsarna. Den mötande trafiken tog sig framåt något snabbare än vad en snigel skulle ha klarat av. Vägavsnittet är tydligen välkänt för olyckor och om det kacklats innan så var det knäpptyst i bilen när vi tog oss nerför backarna.
Sedan var det så gott som raka spåret till Rayong dit vi anlände vid tretiden på eftermiddagen. Efter att ha köpt ett Minneskort till Mijos kamera styrde vi vägen mot Bang Chang som ligger mellan Rayong och Pattaya och där bekanta till oss bor och driver en mindre rörelse.
Det blev ett glatt återseende eftersom det var mer än ett år sedan vi sågs sist. Oam är från en grannby till Yayas by och hennes man, Günther är ursprungligen från Tyskland.
De hade tittat på alternativa boenden för oss och efter någon timme åkte vi runt och tittade på de olika alternativen. Vi fastnade för ett lägenhetshotell som ligger vid beachen Hat Nam Rin. Två sovrum, vardagsrum, kök och badrum dessutom fanns det pool och tillgång till internetuppkoppling. De ville ha 2 000 bath/dygn men Yaya prutade till 1 500 bath/dygn. Kvällen avslutades med middag hemma hos Oam och Günther.
Det blev ett glatt återseende eftersom det var mer än ett år sedan vi sågs sist. Oam är från en grannby till Yayas by och hennes man, Günther är ursprungligen från Tyskland.
De hade tittat på alternativa boenden för oss och efter någon timme åkte vi runt och tittade på de olika alternativen. Vi fastnade för ett lägenhetshotell som ligger vid beachen Hat Nam Rin. Två sovrum, vardagsrum, kök och badrum dessutom fanns det pool och tillgång till internetuppkoppling. De ville ha 2 000 bath/dygn men Yaya prutade till 1 500 bath/dygn. Kvällen avslutades med middag hemma hos Oam och Günther.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar