Vem har inte ett eget fotbollslag?

Kan Roman Abramovitch och Thaksin Shinawatra så kan väl jag. Ja precis så tänkte jag och skaffade mig ett eget fotbollslag.

Chelsea och City låter lite anonymt tycker jag, det ska synas vem som bestämmer, ”Team Vikstrom” fick det bli.

Jag kan väl knappast hävda att det är något framtidslag eftersom medelåldern ligger runt 40 år. Men det finns en vilja och en målmedvetenhet hos ”mina” spelare. Här är det klubbkänslan och inte pengarna som styr. Det skall vara roligt att spela.

Killen i vit skjorta och svarta byxor är domaren, det kan väl inte vara helt fel att ta med honom på vår lagbild, tänkte jag.

Idag börjar fotbollsfesten, ett årligt arrangemang på skolan i Baan Saem, ca 25 km från Prasat. Här gör tolv byar upp om tre titlar under en vecka. En cup för tjejer, en cup för yngre killar och en cup för äldre gentlemän. I den sistnämnda kategorin spelar mitt lag.

Det är en riktig folkfest, alla är engagerade och det ordnas många aktiviteter i anslutning till fotbollsturneringen.

Av lättförklarliga skäl så har jag dålig koll på motståndarna och skall jag vara ärlig så visste jag inte heller var mitt lag stod formmässigt. Dagen före den första matchen får jag veta att motståndarna gick till final förra året men förlorade. Inga bra vibbar direkt.

Det blir lite problem med det taktiska upplägget då vi inte pratar samma språk, men va fan, vi skall ha roligt. Det är ju bara på lek – trodde jag.
Efter fem minuter i öppningsmatchen blev en av mina bättre spelare ojust tacklad med ett nyckelbensbrott som följd. Det blev ambulanstransport till sjukhuset i Prasat.

Men som sagt det finns en vilja och en målmedvetenhet hos ”mina” spelare och efter att ha gjort 1-0 så försvarade de ledningen och hade även en stolpträff.

Det blir mycket sparka och spring samt alla på bollen, så vi har en del att reda ut tills i morgon.

Jag återkommer i ärendet