där då, en ”riktig” pensionär, 65 fyllda. Det är inte länge sedan man var fyrtio känns det som. Nu försvinner åren med en accelererande hastighet och inget finns att sätta emot.Det är bara att gilla läget, men det hade kunnat vara värre. Nu är jag sextiofem och känner mig som fyrtiofem och ser ut som femtiotvå (om jag får säga det själv). Tänk att i stället vara sextiofem och känna sig som åttio, det hade inte varit något vidare.
En positiv faktor för mitt välmående får jag nog tillskriva min unga hustru. Jag är också övertygad om att joggingturerna på morgnarna har en stor betydelse för välbefinnandet.
Jag vill tacka alla som hört av sig och samtidigt meddela att det här var sista gången jag fyllde år. Nu räcker det och blir över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar