Fotbollscupen färdigspelad

I dag avslutades fotbollsturneringen i Yayas by. Det här var stort, mycket större än jag anat. Mer än 1 500 personer från 19 byar var med och firade. Innan fotbollsfinalerna avgjordes var det några seriösa tävlingar och några tävlingar av mer lekfull karaktär som avgjordes.

Dagen inleddes med löpning 100 meter indelat i kvinnor och män. Det fortsatte med 800 meter för män och 400 meter för kvinnor. I båda avdelningarna kollapsade en deltagare i värmen. ”Sjukvårdarna” hade full huggning redan från början.
Sedan följde ett ”Cocosrace” där deltagarna placerade en halv kokosnöt under båda fötterna och höll dem på plats med ett snöre, som var fäst i nöten, medan de förflyttade sig 100 meter. ”Parlöpning” där två personer sprang tillsammans med två ben hopknutna var nästa gren och det hela avslutades med säckhoppning, allt under publikens jubel.

För att skydda publiken från solen fanns ett antal ”partytält” uppsatta. I ett av dessa var ”noblessen” placerad, sittande i mjuka fåtöljer bakom ett bord med kylda drycker, presidiet som skötte resultatredovisningen, referenten som kommenterade tävlingarna samt ”ljudteknikerna” som ansvarade för högtalaranläggningen och musiken.

Innan fotbollsfinalerna avgjordes kom en fackelbärare inspringande och till tonerna av Thailands nationalsång, tände han en eld i ett särskilt torn, precis som i de olympiska spelen.
Alla 19 byarna ställde upp framför ”huvudläktaren” och några ur ”noblessen” höll tal och gåvor utväxlades.
Under ledning av en tamburmajor och en orkester marscherade sedan samtliga 19 byar framför ”hedersläktaren”.

Därefter var det dags för fotbollen. Första matchen var ett jippo där ”Big Boys” från de 19 byarna var uppdelade i två lag och där jag enligt förhandsspekulationerna skulle spela med i det ena laget.
Om någon har föreställningen att thailändare är småväxta så kan jag ta er ur den villfarelsen. Laget som ”mitt lag” skulle möta bestod av stora, muskulösa och seniga killar i 40-årsåldern härdade i ett hårt liv på risfälten. Efter att ha kastat en blick på ambulansen som väntade på nästa offer så tackade jag artigt men bestämt nej till medverkan i matchen. Vad hade en 65-årig ”gubbe”, som totalt saknar bollkänsla kunnat bidra med var min tanke. Mitt lag torskade med 2-0, men i ärlighetens namn så var det inga hårdare tag på planen, jag hade kanske klarat mig med skavsår.

Det hela avslutades med en högtidlig prisutdelning och på kvällen blev det fest.

För att zooma in så dubbelklickar du bara på fotot. Tyvärr så tog batteriet slut innan allt var över.