En snabbis i Bangkok

Ja, då är vi åter i Surin efter kort besök i Bangkok.

Resorna till Bangkok är inget att stå efter. Nattåg från Surin som skakar, knakar och gnekar så mycket till sömn blir det inte.

Till Bangkok anländer man tidigt på morgonen och när man kommer till hotellet kl 06.30 för incheckning så är det alltid lite tjafs. Rummen är inte städade, typ. Så ni måste vänta en timme eller betala 1000 bath extra.

Jag bokar alltid via Internet och anger vilken tid jag beräknas anlända och får då ett pris. Det brukar ta några minuter att förklara detta för personalen i receptionen. Den här gången måste jag förklara det för tre personer innan vi fick nycklarna (dvs korten till kortlåsen och strömförsörjningen på rummet).
Efter en dusch på rummet och frukost i en av hotellets restauranger är nästa mål Sveriges ambassad i Bangkok. De öppnar kl 08.00 och vi anländer ca 08.05. Det är kö långt utanför ingången till byggnaden och vakter fördelar besökarna mellan hissarna.
Jag fick dåliga vibbar, måste jag erkänna och undrade om vi skulle klara vårt ärende på en dag? När vi så småningom kommer upp på ambassadvåningen så sållas ”agnarna från vetet” och de som skall ansöka om visum hamnar i en kö på ett par hundra personer. Vi och ett trettiotal andra skall ha beviljade uppehållstillstånd införda i passen får en gräddfil. Det tog dock över två timmar innan det var klart.
Från Ambassaden åkte vi till Siam Square och köpte bl a nya joggingskor och lite kläder och lite annat.

Vi passade även på att äta en sen lunch på Black Canyon på MBK. Ett ställe som jag inte kan rekommendera. Det här var vårt andra besök och jag beställde en sallad med laxbitar. När vi äntligen blir serverade så ställer man fram en tallrik med stekt lax och potatis. Jag protesterar naturligtvis och får vänta i ytterligare fem minuter på min sallad.

Första gången vi åt där tog jag en stek och det är utan någon som helst konkurrens den sämsta stek jag ätit och det var nog lite undermedvetet jag tog en sallad denna gång. Vad beträffar steken så framförde jag, till Yayas förtvivlan, min kritik över köttbiten och kockens inkompetens.
Det ligger inte i det thailändska sinnelaget att kritisera har jag fått lära mig, men jag glömmer det varje gång det finns skäl att klandra något.
Till middag blev det en pepparstek på en liten restaurang i närheten av hotellet och den var fullt godkänd.
Efter en natts sömn så var det dags för returen till Surin. Taxi till Järnvägsstationen i god tid gjorde att vi fick vänta en timme på avgången som blev försenad med en kvart, vilket inte är ovanligt på något vis.
Stationerna i Thailand skiljer sig inte mycket från motsvarigheterna i Indien, folk ligger och sover överallt och man sitter och äter på golvet.
Förseningen byggdes sedan på så när vi var framme i Surin så var vi en timme senare än vad tidtabellen anger. Men som sagt, i Thailand klagar man inte och allra minst på något som staten driver.
På det aktuella tåget kan man välja mellan andra och tredje klass och i andra klass har man air condition som fungerade hela vägen idag.
Det är ett flertal personer som jobbar på tåget, lokföraren som man bara ser då man stiger ombord, konduktören med sin uniform och tre stjärnor på axelklaffarna och servicepersonalen i enkel men enhetlig klädsel. Basen har två streck på sina axelklaffar och hans underhuggare har bara axelklaffar.
Eftersom det tar mellan sju och åtta timmar mellan Bangkok och Surin så har dessa personer en nog så viktig uppgift – utspisningen av hungriga resenärer. De går runt och tar upp beställning på mat och dryck och några timmar senare så levereras beställningen i små frigolitboxar och det smakar alldeles utmärkt.
Det är skönt att vara tillbaks i Surin och nu är det mindre än en månad innan vi flyger till Sverige.