Stöpt i samma form….

Bilförsäljare är sig lika oavsett på vilken breddgrad man befinner sig. Det fick jag ytterligare ett bevis för idag när vi skulle hämta Gay’s bil.
Gay är Yayas yngsta syster, välutbildad och företagsam. Hon har sedan knappt ett år tillbaka en agentur för olika soyaprodukter i Surinprovinsen. Hon har systematiskt byggt upp rörelsen och har nu flera personer som sköter distributionen och hon omsätter mer än 100 000 bath i veckan.
Med den omsättningen så är inkomsten icke ofördelaktig och då gäller det också att skaffa sig en och annan statuspryl. En bil, en pick up med dubbelhytt är inte helt fel, så varför inte börja med en så'n?
Det var inte fråga om att köpa på närmaste ställe utan det blev säkert många samtal i mobilen innan hon bestämt sig.
Att hon saknar körkort är bara en så’n där liten obetydlig sak som man förväntas ha ett visst överseende med.
Bästa priset fick hon i Phimai, ca 150 km från Surin och idag skulle bilen hämtas.
Yaya hade lovat att vi skulle ställa upp, dvs jag skulle köra den nya bilen från Phimai till Prasat där Gay bor och Yaya skulle köra vår bil tillbaks.
Jag bad dem kontrollera att allt var klart och att vi verkligen kunde hämta bilen idag. Mai pen rai – inga problem alltså.
Förväntningarna var höga, Gay, hennes dotter (två år), Yaya, Gay’s och Yayas pappa och jag startade från Surin efter det att Gay hämtat handpenningen på banken.
Tyvärr så tog jag inte med kartan vilket gjorde att det blev en och annan mil extra innan vi var framme i Phimai.
Eftersom vi ändå hade gott om tid så ville Gay visa oss Phimai historical park och vi åt även en bastant lunch innan vi anlände till bilfirman.
Toyota i Phimai, säkert inte något av Toyotas större försäljningsställen i Thailand, men ett ställe som kan erbjuda lägre pris än andra ställen.
Där kom han, svarta byxor med perfekta pressveck, vit skjorta och slips, pomada i håret och ett stort leende där öronen utgjorde en naturlig begränsning av längden på smilet, standardtypen word wide för bilförsäljare.
Det visade sig att han även behärskade en något begränsad engelska, vilket var något överraskande för mig som haft att göra med motsvarigheterna i Phuket och Surin.
När det skulle skrivas kontrakt visade det sig att man inte hade några interimsskyltar, så kunde vi komma tillbaks på måndag så var det bra eller också kunde vi köra utan skyltar i väntan på att han skulle posta dem.
Yaya har ju varit i lag med mig några år och snappat upp ett och annat som inte är så där speciellt thailändskt utan mer rak på sak om man så säger. Med andra ord så läste hon lusen av honom och det tidigare beskrivna leendet stelnade i ansiktet på honom.
Antagligen tog hon i lite för mycket eller höjde rösten något för Gays dotter blev nog rädd och bestämde sig för att pinka i byxorna. Det som inte blev kvar i byxorna hamnade på golvet.
Hela situationen blev lite konstig och lite pinsam men bilförsäljaren stod på sig och några röda plåtar fanns tyvärr inte.
Då fick han bittert ångra att han visat sina kunskaper i engelska då jag klargjorde att vi inte hade för avsikt att åka därifrån innan bilen utrustats med skyltar och om han inte ville förlora ansiktet alldeles var det bara att åka in till Korat (50 km) och låna skyltar från Toyota i Korat. Jag skulle också kunna tänka mig att ringa Toyota i Bangkok och tala med Customer Service om han så önskade.
Det löste sig, han åkte till Korat, hämtade skyltar, monterade skyltar och önskade oss lycka till på hemfärden.
Vid 18-tiden var vi hemma igen, med en ny bil utrustad med röda skyltar.