I morse var vi uppe med tuppen. Det är sista dagen på mitt uppehållstillstånd vilket bland annat innebär att jag måste ansöka om ytterligare ett års tillstånd att stanna i Konungadömet.
Varje dag som jag befinner mig här utan att ha ett giltigt uppehållstillstånd kostar 500 bath. Alltså var det hög tid att åka upp till Kapchoeng som ligger ca 70 kilometer från Surin och få ansökan behandlad på migrationskontoret där.
Redan när vi svänger in på gårdsplanen får jag dåliga vibbar, inga bilar på parkeringsplatsen och flera anslag tejpade på insidan av entrédörrarna.
Det tog inte lång stund att få farhågorna besannade, kontoret i Kapchoeng var nerlagt och verksamheten flyttad till Nakon Ratchasima som ligger ca 200 kilometer från Surin. Så i stället för en kort utflykt till Kapchoeng med ett planerat besök på gränsmarknaden så blev det en 20-mila tripp (enkel) till Nakon Ratchasima.
Väl framme så noterar jag att här handlar det om ”stordrift” och inte den lite familjära stämning man mötts av i Kapchoeng. Efter att ha fått ansökningshandlingarna kontrollerade och kompletterat med ett antal kopior så fick jag en plats i kön.
Stämplar och kopior är något som verkar vara hårdvaluta i det här landet.
Efter en och en halv timme så var det min tur och det tog bara tio minuter innan allt var klart och all stämplarna var på plats i passet. Det är ju inte direkt gratis heller, 5 700 bath för visum och re-entry visa. Dagen blev betydligt längre än jag räknat med och vi var inte tillbaks i Surin förrän klocka sju på kvällen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar