Resan har börjat

Första delen av resan har väl gått som planerat i stort sett. Vi lämnade Granlo med taxi klockan 09.40 för vidare befordran till Sundsvalls central. Det tog ganska precis tio minuter till det facila priset av 179 kronor.
Tåget avgick enligt tabellen och anlände till Arlanda i rätt tid. Vi hade tänkt att vi skulle få en tupplur på vägen men det sket sig. Var det inte folk som pratade (läs skrek) i mobiltelefonerna så var det två osnuta ungar som rasade i vagnen utan att mamman gjorde ett dyft för att tillrättavisa dem och förklara hur man uppför sig bland andra människor.
På Arlanda fick vi vänta några timmar på planet som skulle ta oss till Zurich. Det var ett SAS-plan och som väntat var det problem. Planet som vi skulle åka med hade man inte ”skruvat” färdigt på så vi fick åka med ett plan som kommit från Dublin. Detta innebar bland annat att vi fick byta gate. Likt en förskoleklass följde vi SAS-tjänstemannen till den nya gaten.
Det var många år sedan jag flög med SAS och det är väl ingen underdrift att påstå att det skett förändringar i bolaget. Det har blivit ett Ryan Air stuk på det hela, ingenting ingår i biljettpriset utan allting man beställer oavsett om det är mat eller dryck måste betalas. Jag noterade även att några av flygvärdinnorna måste ha uppnått ”bäst före datum” någon gång i början på nittitalet. Tanken slår mej också, varför skall staten vara delägare i ett flygbolag? I Nordkorea och på Cuba förstår jag att det förekommer, men i Skandinavien. Jag tror inte att jag är ute på hal is om jag ger SAS fem år, sedan är det kört.
Resan gick i alla fall bra och vi landade som planerat i Zurich. Där åt vi middag, handlade lite överraskningar till döttrarna i Surin och investerade även i två flaskor maltwhisky.
Från Zurich till Bangkok sov jag mest hela tiden. Resan företogs i en Airbus 340-någonting, med finesser som interaktiva bildskärmar på varje plats och utfodring av mat och dryck som ingick i biljettpriset.
På flygplatsen i Bangkok blev det en lång väntan på det incheckade bagaget och jag blev svettigare och svettigare i takt med att antalet väntande passagerare minskade. Våra väskor kom sist, vilket inte är första gången som det händer och det är lika påfrestande varje gång.
Till hotellet åkte vi med en helt vanlig taxi och för ovanlighetens skull så var farten moderat, i alla fall efter thailändska förhållandet.
Efter incheckning, duschning och klädbyte på hotellet så var det vissa saker som skulle uträttas. Tågbiljetter till morgondagen skulle inhandlas liksom en del kläder som inte finns att köpa i Surin. Vi (det vill säga Yaya) ackorderade med en av hotellets taxiförare om ett fast pris och efter några minuter så var det klart. 500 bath för att köra oss runt på avsedda platser.
Det tog något mer än två och en halv timme innan vi var tillbaka på hotellet. 500 bath motsvarar f n ca 120 svenska kronor (mins vår färd från Granlo till Sundsvalls Central).
Av den tid inköpsresan tog uppskattar jag att vi stod stilla i bilköer minst en och en halv timme. Jag bara säger, släng dig i väggen till viadukten i Bergsåker. Nu är det bara bingen som gäller för i morgon fortsätter resan och förhoppningsvis finns det något att skriva om då också.