Dagarna bara försvinner....

Nu har vi varit tillbaka i Surin i en månad och jag undrar var dagarna tog vägen. Tiden har bara rusat i väg känns det som. Jag har i alla fall kommit igång med motionsträningen vilket känns bra. I dag blev det drygt tre varv på tvåkilometersbanan och jag håller en takt på drygt sex kilometer i timmen.

Det har varit en lugn vecka då hustrun och unga herr’n har varit på farmen från måndag till onsdag. I går kväll var det slut på friden, då kom hon åter tillsammans med barn, barnbarn och måg ämnet. Hon har lejt några personer där hemma i byn som skall sätta upp en mur runt huset. I dag på morgonen hörde ”lagbasen” av sig då det tydligen var något oklart med grannen som hade synpunkter på bygget. Så det blev en ny resa hem till byn i dag. Men det var tydligen inga större problem och hon är nu hemma igen medan resten av familjen är kvar på farmen.

Vadå byggnadsnämnd? Vadå tillstånd? Vad är det för något?

Det händer titt som tätt att vi får ”främmande” av lite olika karaktärer på tomten i stan. I tre veckors tid har vi haft en liten kungsfågel som kommer för att övernatta i en krukväxt som vi har på altanen. Den kommer tillbaks varje kväll och flyger sedan i väg i gryningen. Jag har visserligen inte sett den flyga iväg eftersom jag sover vid den tiden men eftersom den inte är kvar på blomkvisten tycker jag att det låter logiskt.

Sedan finns det gäster som vi skulle klara oss utan. Eftersom det finns litet av varje av både giftiga och icke giftiga arter förutsätter jag numera att allt som jag inte vet var det är, tillhör den giftiga skaran. I kväll dök det upp ett för mig både konstigt och okänt djur medan Yaya vattnade i trädgården. Jag hämtade kameran och hann ta ett kort innan Yaya knuffade undan mig och gick loss på stackar’n med kvastskaftet. Min slutsats blev att det var en giftig variant vilket vidimerades av Yaya när hon lugnat ned sig. Det handlade om en giftig tusenfoting som man bör passa sig från då ett bett innebär obligatoriskt sjukhusbesök och en obeskrivlig smärta.