Åter i Surin

I går morse startade vi den sista etappen på resan, Bangkok – Surin. Den föregicks av ännu en natt med sömnproblem så det var två trötta resenärer som klev på tåg 71, med slutdestination Si Saket, strax före klockan tio på förmiddagen. Trots att det inte var några längre uppehåll eller andra störningar under resan, var vi mer än en timme försenade då vi äntligen anlände till Surin.

Företagssamma thailändare på tågstationen

Jag får en känsla av att tidtabellen är lite väl optimistisk. Optimism är väl sällan fel men realism är bättre i det långa loppet. Jag kan inte heller undgå att göra jämförelser mellan det snabbtåg vi åkt i mellan Sundsvall och Arlanda. På vissa avsnitt var tåget uppe i hastigheter strax under 200 kilometer i timmen. Här är det lite annorlunda, det handlar nog om minst femtio års skillnad. Ett gammalt diesellok som i någon enstaka nedförsbacke kanske kommer upp i femtio, sextio kilometer i timmen. Utöver hastigheten skiljer det även en del i komforten medan prisskillnaden kanske inte är så stor som man skulle kunna tro. 

Mormor träffar sitt första barnbarn

Från stationen till bostaden tog vi en tuc tuc och vi var framme mellan sex och sju på kvällen.

Där möttes vi av vår "hushållerska" och en mycket glad och lycklig Zippo. Det finns inte många mänskliga varelser som, med hela kroppen, kan uttrycka glädje på samma sätt som Zippo.

En stund senare dök resten av familjen upp och det mesta koncentrerades naturligtvis kring ”Nina”, barnbarnet som nu är ca tre månader och som vi nu fick se för första gången. För närvarande bor alla tre hos pojkvännens föräldrar i Kapchoeng. Hur framtiden ser ut och vilka planer som föreligger har jag bara vidrört lite försiktigt dock utan att ha blivit det minsta klokare. Pojkvännen arbetar för närvarande i familjens företag som traktorförare och utför plöjningsarbete mm i området runt Kapchoeng medan Mort är ”hemmafru” och tar hand om Nina.

Papayan är redan mogen

Efter en snabb överblick verkade det mesta vara intakt i huset och jag behövde endast byta ett lysrör i köket.

Efter en mer omfattande besiktning i dag på morgonen så frapperas jag första hand av hur allting vuxit på de fyra månader vi har varit i Sverige. Papayaträdet är fullt av frukter och alla andra träd och buskar har också skjutit i höjden.

Vid den ena husgaveln kan man lätt förledas att tro att några rumänska zigenare slagit upp sitt läger men kommer man bara lite närmare så inser man snabbt att den uppfinningsrike unga herr’n har hängt upp presenningar och annat som skyddar mot regn för att därunder försöka återställa sin motorcykel i ursprungligt skick. Yayas pappa och äldre syster har bidragit ekonomiskt för inköp av nya hjul och andra detaljer som försvann i samband med stölden som skedde strax innan vi åkte till Sverige.

Zigenare eller?

 I duschrummet visar fläkten symtom på någon allvarlig åkomma som ger sig uttryck i en hög och avvikande ljudvolym. Fläkten har jag köpt i Sverige och man kan ställa in så att den startar vid en viss luftfuktighet. När jag installerade den fanns inte sådana fläktar att köpa här. Hur utbudet ser ut idag tvingas jag väl undersöka nu.

Bilen har naturligtvis berikats med ytterligare en rejäl buckla. Denna gång på den bakre stötfångaren och om detta har jag för avsikt att återkomma med en mer detaljrik version.