En hel månad i moll....

November 2009 har knappast varit en månad som man kommer att minnas med någon större glädje. Sorg, flygstrejk, förseningar, problem med flygbolag, punktering mm, och som inte det skulle vara nog så åkte jag på en riktig influensasmäll. I lördags så kändes det som om det gick åt rätt håll och flera av symtomen var borta men natten mot måndag tog det fart igen. Skitdålig är bara förnamnet så det blev ett nytt besök på sjukhuset.
Sjukhuset, som drivs i privat regi, heter Ruampaet och ligger mitt i sta’n, ca 5 minuter med bil hemifrån. Hur mycket folk som än tycks vänta på sin tur så har det aldrig varit någon väntetid för mig, det är som om jag tilldelats en egen fil. Jag bara lämnar kortet i receptionen och vips så står där en sköterska som tar hand om mig. Det börjar med blodtryckskontroll, sedan blir det undersökning och samtal med doktorn medans sköterskan väntar. Efter undersökningen föreslog doktorn att mina lungor skulle röntgas, så under ledning av sköterskan så förflyttade vi oss till röntgenavdelningen. Det tog inte lång stund innan allt var klart där och sköterskan hämtade för ny konfrontation med doktorn.
Röntgenresultatet var inte bra, det förstod även jag då vi tittade på bilden men riktigt vad som var fel fattade jag inte men det skulle Yaya förklara då vi kom hem. Doktorn ville att jag skulle stanna på sjukhuset men eftersom den medicinska behandlingen inskränker sig till en ny antibiotikakur upplever jag inte att det är någon skillnad att vara i bostaden eller på sjukhuset. Ekonomiskt är det dock en betydande skillnad vilket, även om jag stannat på sjukhuset, inte drabbat mig eftersom försäkringsbolaget betalar en ev sjukhusvistelse. Efter doktorns genomgång fick jag sitta i tio minuter med en ansiktsmask som var kopplad till någon form av gas (syrgas?) som jag fick andas in. Det var i alla fall inte lustgas.
Därefter var det dags att betala och dagens faktura slutade på 1229 bath inklusive medicin. Röntgenplåten fick jag med mig i ett kuvert.
Väl hemma skulle Yaya förklara vad det var som var fel och med hjälp av lexikonet så pekade hon ut ordet lunga så jag är inte ett dugg klokare.
Återbesök på fredag och om jag blir sämre så skall jag komma in omgående.

Mera Svanstedt

Den tredje rättegångsdagen gick knappast i Svanstedts favör även om han backades upp av Stefan Melander och Stig H Johansson. Veterinärernas vittnesmål sa väl inte så mycket, även om de inte var negativa. Det är för många vittnen som upplevt samma sak och även om det finns fiendskap och avundsjuka med i bilden så kommer nog tingsrätten att sätta tilltro till en del av dem. Det skall till något alldeles extra på måndag när personalen hos Åke skall ge sin version av förhållandena på Campen om det skall svänga igen.
Skall Svanstedt klara sig måste nog Jeppsson och ev Persson ta på sig ansvaret och hävda att det som hänt har skett utan Svanstedts vetskap.
I vilket fall som helst så blir det spännande att se vad som händer på måndag. Än mer spännande blir det att se hur STC agerar vid en eventuellt fällande dom. Det får vi veta om några veckor.

En onödig utgift...

I dag åkte jag på en punktering igen, den tredje i år om jag räknat rätt. När jag parkerade utanför Big C kom jag för nära ett fundament som bär upp solskyddet på parkeringsplatsen och det blev samma resultat som om man skulle ha stuckit en bredbladig kniv i däcket. Jag märkte dock inte någonting utan vi handlade som vi tänkt. Efter ett tag efterlyste man ägare till bilen i varuhusets högtalaranläggning. Då vi återkom så hade en mindre grupp med nyfikna samlats vid bilen. En av parkeringsvakterna erbjöd sig att byta hjul vilket jag tackade ja till. Den nyfikna skaran trodde väl inte att en farang skulle klara av det. Vakten fick dock problem med domkraften så jag fick visa dels var den skulle placeras dels hur man monterade ihop ”vevfunktionen”. Därefter gick det bra och sedan var det bara att åka till en däckverkstad och köpa ett nytt däck för 3900 bath. Djäkligt onödigt, vilket hustrun underströk vid flera tillfällen under färden från varuhuset till däckverkstan. Då är det bara att låta det gå in i ena örat och ut genom det andra.

Skyldig eller inte skyldig?

Jag har, trots att jag inte varit på topp, försökt följa rättegången mot Åke Svanstedt via Expressens "direktsändning". Efter två dagar tycker jag inte att något kommit fram som gör att det är ställt utom allt tvivel att otillåtna träningsmetoder använts. Man får i stället ett intryck av att hämnd och avundsjuka varit det som drivit några av vittnena. Någon enstaka säger sig ha sett en grisfösare, en annan har eventuellt sett något, på 300 meters avstånd, som kan ha varit en grisfösare, några säger att den påstådda metoden skett i smyg medan en annan hävdar att det skett i ”fullt dagsljus” varje onsdag. Ingen verkar dock veta vilket år det skulle ha hänt. Efter det som framkommit hitintills så tror jag att åklagaren får svårt att knyta ihop säcken. Det börjar likna slöseri med skattemedel och den tidigare så självsäkre åklagaren är nog inte lika säker efter de här två dagarna.
Jag påstår inte att det inte har hänt men jag kan inte heller se att det framkommit några bärande bevis på att det verkligen hänt, det handlar om ord mot ord. Slutsatsen blir då att om man inte kan fälla måste man fria eftersom det handlar om juridik och ingenting annat.

Dags för service igen...

Det var dags att beställa tid för 80000 km service på bilen i veckan. Det brukar vi göra på plats, dvs vi åker till Toyotas märkesverkstad för att få en tid som passar. Det brukar bli en del tjafsande om vad servicen omfattar trots att det framgår av serviceboken. Jag brukar avstå från in- och utvändig rengöring. Jag tycker även att det verkar överkurs när de vill ”växla” hjulen, så det tackar jag också nej till.
När vi var överens om vad som skulle göras frågade jag om priset och den här gången ville de ha drygt 5000 bath, betydligt mer än tidigare. Då begärde jag att få varje punkt specificerad och hoppsan, då var vi nere på 3800 bath. Killen rodnade inte ens – går det så går det, verkar vara filosofin.
Nu är servicen utförd men jag har inga möjligheter att kontrollera att allt vi var överens om har utförts, det är bara att hoppas att så är fallet.

På gränsen till moment 22...

Eftersom vi blev försenade när vi skulle återvända till Thailand så kontaktade jag försäkringsbolaget angående ekonomisk ersättning för förseningen. Jag hade betalt biljetterna med Swedbanks Visakort och då ingår en reseförsäkring. Det skulle inte vara några problem bara jag kunde uppvisa ett förseningsintyg utfärdat av flygbolaget.
Att få ett förseningsintyg var inte det lättaste. Jag tyckte dock att det måste vara det flygbolag som vi flög med som skulle ordna detta, men icke sa Nicke. Där blev jag hänvisad till resebyrån som slog ifrån sig och hänvisade till flygbolaget som i sin tur hänvisade till Finnair eftersom de var med dem vi avsett flyga. Hur jag än argumenterade och skickade kopior på boardingkorten så fick jag till svar att de inte kunde hitta oss i sitt system. Men hallå, tänkte jag, om det hade hänt något måste de väl ha koll på läget. Beskedet verkade mer än skumt, det här händer bara inte.
Jag skickade ett nytt mail och meddelade att jag hade för avsikt att kontakta luftfartsverket eftersom de sannolikt skulle vara intresserad av ett flygbolag som inte vet vilka som flyger med dem. Trettio minuter senare hade jag vårt förseningsintyg till min e-post adress tillsammans med en förklaring varför de inte hade kunnat hitta oss i sitt system. Okay, det blev lite strul och en hel del tid och kraft fick läggas ner på det här men jag tycker att det uppvägs av det sätt på hur vi blev omhändertagna i Wien under det dygn vi tvingades vänta på anslutningen till Bangkok. Så för min del får Austrian Airlines fullt godkänt och dessutom har de moderna flygplan och flygvärdinnor som har lång tid kvar innan de uppnår ”bäst före datum”.

Flunsan håller i sig

Det har varit en tung period på slutet. 24 timmars försening till Bangkok, problem med flygbolaget när det gäller att få ett förseningsintyg utskrivet och som lök på laxen blev jag sjuk också. Ont i halsen, värk i öronen, rinnande näsa samt nys- och hostattacker kryddat med feberfrossa. Diagnosen på sjukhuset var halsinfektion men själv misstänker jag att jag fått den omtalade influensan.
Idag är det torsdag och kanske lite bättre, men långt ifrån bra. Blir det inte en påtaglig förbättring tills i morgon så blir det ett nytt sjukhusbesök.

Vissen - är bara förnamnet

Det har varit en lång och jobbig natt med hosta, rinnande näsa och halsont. Tiden hos tandläkaren fick avbokas och i stället blev det ett sjukhusbesök. Där gick det undan, anmälan i receptionen, vikt- och blodtryckskontroll och läkarundersökning tog mindre än tio minuter. Diagnos – halsinfektion. Efter det fick jag vänta på att medicinerna skulle iordningställas och vanlig ordning så blev det en bärkasse med blandade preparat.
Läkaren tog 200 bath för undersökningen och utskrivningen av receptet och medicinerna kostade 337 bath, en dryg hundralapp i svenska pengar och hela proceduren var avklarad på mindre än 15 minuter.
Efter att ha kollat de utskrivna medicinerna på Internet så nöjer jag mig med att endast ta antibiotikan, resten spolas ned i toaletten.

Det gick som på räls.....

Den här gången slogs rekorden på löpande band. Någon försening på mer än 24 timmar, när jag varit ute och rest, har jag aldrig varit med om tidigare, så det var en ny upplevelse.
Det märkligaste av allt var dock att tåget till Surin lämnade Bangkok enligt tidtabellen. Jag vet inte hur många gånger jag åkt den här sträckan men det var första gången som tåget avgick i tid.
Det var samma sak när det gäller ankomsten till Surin, Vi gled in till perrongen några minuter före tidtabellen vilket jag inte heller har varit med om tidigare.
Än finns det hopp för Thailands statliga järnväg.

Ingen huvudvärk .....

Med på flyget var också John Neumanns, kanske mer känd som Iprenmannen. Yaya kände igen honom redan på Arlanda och försökte förklara för mig vem hon menade och till slut ramlade polletten ner även för mig. Bilden framför entrén till Hilton Hotel är tagen strax innan vi åkte ut till flygplatsen.

Det gäller att passa på

Det är ingen konst att smörja kråset då flygbolaget står för notan. Är man i Wien och bor på Hotel Hilton så är endast det bästa gott nog. Vad äter man om inte en riktig wienerschnitzel, stor som en dörrmatta och tyvärr lite av samma smak. Det var ingen höjdare precis. Jag saknade citronskivan, ansjovisen och kaprisen. Men mätt blev jag.

Ölen som jag tog i baren på natten då vi checkade in fick jag stå för själv. Hade jag ätit något till ölen så hade det räknats som middag och flygbolaget hade betalat. 12 Euro för ett dygn på Hotel Hilton Vienna står jag ut med.

Utrymning av hotellet

12.30 gick larmet, hotellet måste utrymmas omedelbart, det gick inte att fel på allvaret i den röst som uppmanade oss att att omgående samlas i foajén. Det var många tankar som gick genom huvudet, brinner det, är vi under attack från terrorister eller vad är det som händer? Beskedet var solklart, utrym rummen omedelbart, ta endast med det nödvändigaste, använd trapporna och samlas i foajén för vidare besked. Det var bara att greppa värdesaker, flygbiljetter och datorn och följa lämmeltåget. Väl nere i receptionen fick vi veta att det var en övning och ett test att allt fungerar i händelse av skarpt läge. Det positiva är att vi bor på våning ett vilket inte alla gör då hotellet har 14 våningar.

En återresa med komplikationer…

På söndag kväll (15 oktober) blev jag medveten om att Finnairs piloter skulle börja strejka med omedelbar verkan. Sist Finnairs piloter strejkade var någon gång på 70-talet och då inskränkte sig aktionen till två timmar men nu var det dags igen. På måndag försökte jag få kontakt med både resebyrån och Finnair för att få ett besked om vad som gällde för vår resa den 17 oktober. Trots ihärdiga försök via mail, fax och telefon så fick jag inga besked under dagen. Först sent på kvällen kunde jag konstatera att vi ombokats och att vi skulle flyga via Wien med Austrian Airlines. Tiderna var i stort sett desamma som de vi hade med Finnair och de stämde bra mot tågets ankomsttid till Arlanda. Tiden för flygplansbyte i Wien var 35 minuter viket jag upplevde vara i snävaste laget men det var ju Finnair som bokat så det borde inte vara några problem.
Men problem blev det, redan på Arlanda där man meddelade att planet till Wien var en timme försenat vilket blev nästan två timmar innan vi var i luften. Strax innan vi landade fick vi besked om att planet till Bangkok lyft enligt tidtabell. Sammantaget så var det 18 personer som inte kom iväg till Bangkok. Men Austrian Airlines personal skall ha all heder av sitt agerande, redan då vi kom in i ankomsthallen möttes vi av representant för bolaget som tog oss med till en disk där man ordnade inkvartering för natten samt frukost, lunch och middag nästföljande dag. Förhoppningsvis kommer vi iväg i kväll kl 23.20, men just nu befinner vi oss på Hotel Hilton Vienna så det går ingen nöd på oss.

Ibland fungerar ingenting...

Innan vi lämnade Sverige den 7 oktober så var det planerat att det skulle ske ett byte av bredbandsleverantör i bostadsrättsföreningen från Comhem till Telia. Vi var lovade att allt, d v s bredband, bredbandstelefoni och digital TV, skulle vara inkopplat och klart den 1 oktober. Men det sket sig naturligtvis, trots att man haft nästan ett helt år på sig att planera och installera utrustningen, så blev man inte klar i tid. För vår del innebar det att vi inte hade en fungerande telefon eller en internetuppkoppling då vi kom hem. Det första jag fick göra var att aktivera abonnemanget och ladda ner programvara för Internet samt att göra en ny kanalsökning på TV:n, DVD:n och Videobandspelaren för att få allting att fungera.
Dessutom hade inte abonnemangsuppehållet av Sundsvalls Tidning klaffat så innanför brevinkastet låg nästan en månads leverans av tidningar. Det var mycket som inte fungerade den här gången. Eftersom vi planerat att stanna i Thailand till den 16 december så hade jag ställt av bilen fram till dess. Men trots att bilen var avställd så hade Bilprovningen skickat ut en kallelse för besiktning 8 december, en tid som jag alltså missat om vi inte kommit hem tidigare än beräknat. Fortsättningsvis har jag nu beställt elektronisk kallelse till den årliga bilbesiktningen.

En sorglig händelse i mitt liv

Den 28 oktober nåddes vi av ett sorgligt besked, min pappa hade oväntat gått bort. Det vände naturligtvis upp och ned på allting och redan samma dag lyckades jag boka en resa till Sverige. Det mesta gick att ordna via Internet och den 2 oktober kom vi till Sundsvall och den 9 oktober tog vi farväl av min pappa.

Det är också en del praktiska frågor att hantera i samband med dödsfallet men det mesta av det får anstå till sommaren.

Resan som vi har inbokad den 16 december och där syftet var att fira jul med pappa får nu en annan inriktning.
Återresan till Thailand bokades samtidigt som resan till Sverige och avresan från Sverige var tänkt att ske med Finnar den 17 november.