När tar tokigheterna slut?

Grodornas mästare

Man skall ju inte sparka på en som redan ligger men jag är knappast ensam om att undra vad som händer i det socialdemokratiska partiet för närvarande. Partiordföranden, Håkan Juholt svarar för monumentala dikeskörningar snart sagt varje gång han öppnar munnen. Den ena grodan hinner knappt landa innan den andra hoppar, en ständig kö av väntande grodor som inte verkar avta.
Populistiska utspel som att inte stå på samma sida som Sverigedemokraterna i TV-debatter ger inga pluspoäng eller fler sympatisörer, folk blir bara förbannade.
Vad jag förstår kan han inte avsättas annat än av kongressen om han inte väljer att avgå frivilligt. Många höjdare i partiet tiger om sitt eventuella stöd för honom medan andra kritiserar honom helt öppet och hela organisationen verkar läcka som ett såll till media.
Senast så är det Wanja Lunby-Wedin som krävde någon form av sanningskommission för att utröna turerna kring skuggbudgeten. Knappast rätta personen att kritisera andra, framför allt efter att själv ha bidragit till det senaste valresultatet genom AMF-skandalen.
Juholt verkar nu ha nått en nivå där förtroendet för honom är lägre än räntan på ett personkonto i Nordea och försiktigt uttryckt verkar han ligga illa till.
Jag ser också ett stort problem med den mediala bevakningen och förföljelsen av Juholt vilket gör att den politiska debatten helt kommer i bakgrunden. Det hela har också fått till följd att Sverige inte har en fungerande opposition vilket försvagar demokratin.
Att Juholt kommer att vara kvar som partiledare till nästa ordinarie kongress är det nog snart bara han själv som tror. Min personliga uppfattning är att han inom kort kommer att avgå på eget initiativ, övertalad eller ej.
Man kan ju även fråga sig hur mycket en människa kan stå ut med när det gäller den mediala hetskampanjen där svensk slaskmedias slagskepp, Aftonbladet, leder drevet som så många gånger förr.