Loi Krathong

Under oktober och november svämmar alla floder och kanaler på det thailändska låglandet över sina bräddar på grund av de kraftiga monsunregnen. Det är en normal företeelse som upprepas år efter år.

I år har det dock varit mer regn än jag varit med om tidigare, men nu verkar det äntligen som om regnperioden är över och efter den jobbiga tiden, med plöjning av jorden och plantering av ris från gryning till skymning under maj och juni, får de thailändska bönderna nu se resultatet av, det tunga arbetet och förhoppningsvis kan de nu börja skörda sitt ris.

Tiden innan riset mognat använder man bland annat till att fira en del högtider och festivaler. Bland dessa finns en tradition som kallas Loi Krathong.

Natten med fullmåne i den tolfte mån-månaden, som i år inföll den 12 november firas Loi Krathong. Loi betyder ”något som flyter” och Krathong är en liten skål/båt som görs av bananblad och förses med ljus och rökelsestickor samt ibland ett mindre mynt.

För mig känns det oklart om festivalen har en religiös anknytning eller inte. Den är i alla fall inte buddhistisk men buddhismen förbjuder inte människorna att tro på olika andar eller företeelser och kan även förekomma tillsammans med andra religioner.

Att Loi Krathong inte är buddhistiskt behöver dock inte betyda att den inte har en halvreligiös innebörd för många thailändare. En vanlig tro är att de flytande skålarna bringar tur.

På kvällen, när fullmånen stiger över horisonten, bär man sina Krathonger till närmaste sjö eller vattendrag. Sedan ljusen och rökelsestickorna tänts skjuter man ut Krathongerna på vattnet. Några höjer sina händer i vördnad och alla följer sin Kratong med blicken när den sakta flyter iväg tills den kommit ur sikte.

De flytande Krathongerna är ofta kortlivade. Om de flyter långt bort från det ställe där de sattes i vattnet kommer barn att simma ut för att ta in dem. De kommer säkerligen att strunta i dem som är tomma, men kommer lika säkert att fånga dem som innehåller mynten.