Några reflektioner om media och situationen i Thailand

Det har varit med ett visst intresse jag följt Svensk media då det gäller hur situationen i Thailand utvecklat sig.

Jag har bott här i sju år och lärt känna lite av den thailändska mentaliteten, förstår språket något så när och jag får nog tillstå att jag har haft svårt att känna igen mig i en del av de beskrivningar som svensk media förmedlar.

Det är svårt att komma ifrån misstanken att rapporteringen varit annorlunda om det handlat om ett vänsteruppror eller om ”gultröjorna” varit muslimer.

Nu är det högerkrafter som revolterar och försöker sänka en folkvald regering, och då håller svensk media en låg profil.

Själv tar jag inte ställning för den ena eller den andra, men jag ställer upp och försvarar demokratin i alla lägen oavsett var den angrips.

Svenska Dagbladets Asienkorrespondent, Bertil Lintner, som är bosatt i Thailand skriver bl a att ”Men regeringen vill inte ha nyval och alla misstänker att det beror på att val är ganska dyra historier med tanke på röstköp. Regeringen har inte suttit tillräckligt länge för att ha råd att köpa ett nytt val, spekuleras det om.”

Jag bara undrar, vilka är ”alla” och vilka är det som ”spekulerar”?

Jag förnekar inte att röstköp förekommer, tvärtom så är det vanligt förekommande i samband med val på alla nivåer. För två år sedan skulle en ”polititruk” utses i vårt bostadsområde och sex kandidater var valbara, representerade olika partier. Det hängde foton på varje kandidat på varannan stolpe och snygga broschyrer med foton på kandidaterna delades ut av familjemedlemmar och sympatisörer.
Inför ”slutspurten” gick flera av kandidaterna runt och erbjöd pengar om man röstade på dem. Det var ingen skillnad om man var ”gultröja” eller ”rödtröja” i det fallet.

I många byar på landsbygden går det till på samma sätt, men företeelsen förekommer även i städerna och Bangkok är inget undantag i det fallet.
Människor som kämpar för kläder på kroppen och mat för dagen tackar och tar emot ett ekonomiskt bidrag där det erbjuds, vad de sedan röstar på har nog inte mycket med pengarna att göra. Jag är övertygad om att man underskattat bönderna i det här avseendet, de är mycket medvetna om vem/vilka som tar till vara deras intressen bäst.

Vad jag har förstått så är Tahksin Shinawatra en av de få politiker som gjort något för de sämst bemedlade i det Thailändska samhället och det har folket inte glömt.

Den sittande regeringen har fortsatt på samma spår och bland annat beslutat ingen behöver betala vattenräkningar under sex månader (se på fan, där tjänade jag ca 1500 bath) och elräkningar under 100 bath/mån behöver inte heller betalas under en begränsad period. Är räkningen högre så reduceras den med en viss procent.

Sådana åtgärder uppskattas av fattiga risbönder.

Jag tycker det är på gränsen till oanständigt av en svensk Asienkorrespondent, boende i Thailand, att påstå att PPP har köpt sina mandat.
Det skulle nog vara av större intresse om han beskriver övergreppen som PAD gör sig skyldig till. PAD angriper människor som inte delar deras värderingar och åsikter och förstör deras egendom.
Jag är också övertygad om att Sveriges befolkning är intresserade av att ”gultröjade” demonstranter ersätts med 500 bath/dag för att delta i demonstrationerna.

Varför inte ett reportage om hur finansieringen går till och vilka som står bakom?

Men det kanske inte ligger i ”Asienkorrens” intresse eller också förstår han inte vad som händer i det land han bor i.

Det mest beklämmande, som jag upplever det, är när man ser bilder från belägringen av flygplatserna och att många ”gultröjor” verka uppleva det som en folkfest med gratis mat och dryck.
Jag kan inte tolka det på annat sätt när man ser att många har barnen med sig under protestaktionen.
Det måste väl innebära att man inte insett allvaret i situationen eller har man för avsikt att använda skadade barn i propagandasyfte?

Något att ta tag i för Asienkorrespondenten?